Har i närve

Hej kära trött

Vi har funderat över din fråga här på kontoret och vi lider med dig. Du har det jobbigt och det kan inte fortsätta sådär. Det bästa skulle nog vara om du kunde prata med dina föräldrar, berätta hur du känner det. Det kan hända att de inte ens är medvetna om att du gör allt dethär och hur det känns för dig. Du ska inte behöva känna att det är du som gör allt hemma, du ska ju ha både tid och ork att umgås med dina kompisar och att bara vara. Vårt bästa råd är alltså att du tar ett snack med dina föräldrar. Försök att inte jaga upp dig eller höja rösten, försök att hålla dig lugn och saklig. Det kommer du längst med.

Jag tror säkert att de förstår om du förklarar att du inte orkar ha det såhär. Du ska ju också orka läsa på dina läxor och till prov. Som dubbelarbetande förälder vet jag att man lätt halkar in i en ond spiral med jobb, jobb och jobb. Det är en massa "måsten" hela tiden så man delar in livet i små steg, att bara vi kommer oss dit så blir det annorlunda. Men sen då man kommit till ett delmål så har vägen till det slutliga målet förlängts med det dubbla minst. Man kommer som aldrig fram till tiden då man ska kunna börja njuta och leva. Livet rinner iväg mellan en massa räkningar och andra måsten. Jag tror det blir bra med ett uppvaknande för dina föräldrar, de måste bli uppmärksamma på vart det håller på och barkar, så har de en chans att styra upp det hela innan det går för långt.

Skjut inte upp samtalet, men välj ändå tidpunkten med omsorg. Ta inte upp saken när de är trötta och stressade, om det är möjligt så ta upp saken när de ev sitter stilla en liten stund. Jag har haft många bra samtal med mina barn i bilen. där sitter man bara och kan inte slinka ibäg någonstans. Man är så illa tvungen att umgås :) Dessutom kan det vara bra att man inte direkt kan se varandra utan att man mera pratar.

Jag håller tumarna att allt går bra, hör gärna av dig igen och berätta hur det gick <3 <3 <3

Varma kramar från ungdomsinformatören Sanna