Hemkomst-tider osv.

Hej!

Nu ska Lena och Liselott försöka svara på din fråga, fastän vi inte har så bra koll vad som är "allmänt" angående hemkomsttider och månadspeng i din ålder. Ungdomsinformatören Sanna skulle säkert kunna svara bättre, eftersom hon själv har tonåringar, men hon är ännu på semester och ska få njuta av den ifred. Lite har vi dock talat om det här i Tjejgruppen, som Liselott drar, och åtminstone bland de 15-åriga tjejerna lät det nog som om de flesta av dem får komma hem senare än dig och får mer månadspeng.

Vårt första förslag är att du verkligen tar reda på vad dina jämnåriga får. Fråga tex på Facebook vad dina kompisar får i månadspeng och när de ska hem om kvällarna. Fråga också hur mycket och vad de måste göra för att "förtjäna" månadspengen. Vi gissar att det svaren kommer att variera en hel del, vi har förstått att vissa har nästan inga regler alls, andra får pengar när de behöver och en tredje grupp har en massa tighta regler. Det verkar nämligen inte heller som om föräldrarna skulle vara medvetna om vad andra ungdomar i samma ålder får och inte får - som om de inte alls skulle diskutera sådana här saker med andra föräldrar. Några undantag känner vi till, typ att alla mammor till ungdomarna i ett gäng "talat ihop sig" om vilka regler alla ungdomarna ska följa. Och det verkar funka jättebra både för föräldrar och barn.

Ibland kan skillnaderna från familj till familj tex bero på vilken plats någon har i syskonskaran - de förstfödda barnen brukar hållas hårdast av föräldrarna och de minsta syskonen lösast. Och så har det såklart att göra med föräldrarnas ekonomi, bakgrund och sociala ställning (tex kan "duktiga" människor hålla sina barn hårdare). Det kanske du också kan fundera över på förhand: VARFÖR håller de dig hårt? Är de rädda för allt som skulle kunna hända dig? Är de väldigt ambitiösa för din skull och vill att du ska lyckas i livet? Är de själva väldigt ordentliga och principfasta? Hur var deras egen barndom? Funderar de mycket på vad andra ska tänka, tex i byn eller församlingen? Strävar de emot att deras lilla flicka ska bli stor? Någon annan orsak? Sedan kan du tänka ut argument och "tröstande" och försäkrande ord, typ att det inte kommer att påverka läxläsningen om du kommer hem senare om du inte far ut innan läxorna är klara.

När du sedan vet lite mer om vad dina kompisar får och inte får, så kan du ta upp det här med dina föräldrar. Försök att vara lugn och saklig (inte anklagande, gråtmild eller sur) och lägg sedan fram ett förslag på hur du skulle vilja ha det istället. Det är faktiskt så att det är enklare för dem att gå med på ett förslag än att börja skapa helt nya regler så där ur luften. Se också till att du har en massa motiveringar varför du vill ha senare hemkomsttider och högre månadspeng. Försök att undvika fraser som triggar alla föräldrars lust att säga emot, så som "men alla andra får ju", "ni behandlar mig som en unge" och "ni är såå j*vla orättvisa". Ta hellre upp fördelarna för dem och dig, som att om du får lite mer pengar, så kan du lättare lära dig att hantera din egen ekonomi, och det är ju bra inför framtiden. Typ att du nu inte har någon möjlighet att spara till något större.

Tänk mer som en presentation av en idé för en lärare än för dina egna föräldrar, det är vårt råd. Men låt dem inte säga tvärt nej heller utan be DEM motivera varför de lagt upp just de här reglerna för dig. På vilka antagande baserar de sina beslut? Vad är deras mål med de här reglerna? Påminn dem också om att du växer och mognar och att reglerna ju naturligt borde förändras och anpassas enligt utvecklingen - att man inte kan ha samma regler under hela uppväxttiden.

Vi förstår absolut att det här känns orättvist för dig, och klart att du ska låta dina föräldrar förstå det också - utan att låta anklagande. Berätta hur det känns - de har säkert inte sett det hela ur ditt perspektiv - och säg att det känns som en bestraffning och att det drar ner på din motivation att prestera goda resultat. Men igen, lugnt och sansat och utan att anklaga (för då måste de försvara sig).

Så, vi håller tummarna för dig och för att det här ska hjälpa! Berätta gärna hur det gick sedan :)

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena