Jag vill inte bo med mina föräldrar

Hej, åååh vad ledsen jag blir av att läsa din fråga :(
Jag har själv barn i ungefär samma ålder. Jag ska inte överösa dig med en massa snack om vad som kunde vara orsaken till att dina föräldrar beter sig på det sättet.

Som jag ser det måste du prata med dina föräldrar om hur du känner det, berätta att du mår jätte dåligt över detta och att du tycker att de behandlar dig orättvist. De kanske har så fullt upp med sig själva så det inte tänker på att du också kan må dåligt.

Nu skriver du ju inte om du har några syskon. Det är ju med nåt av det svåraste som finns att ta denna diskussion med föräldrarna och det skulle kanske vara lättare om ni skulle vara flera syskon. Men ifall du inte har syskon så kanske du har nån annan vuxen som du kunde prata med? Har du nån mormor eller farmor, eller moster/faster? Eller nån kompis mamma? Nån som skulle kunna vara med. Det är ju viktigt att man inte höjer rösterna när man ska prata allvar. Samtalet får absolut inte glida in på några anklagelser eller dylikt.

Jag kan förstå att det känns jobbigt när de håller på sådär. Men det är ditt hem och de är dina föräldrar och de har ansvaret över dig och ska se till att du inte ska behöva må dåligt eller vara rädd. Detta måste få ett slut!

Jag kan också förstå att du kan tänka att allt skulle vara bättre än dethär, tom en skillsmässa. Om det känns för j*vligt så är alla förändringar en väg ut ut eländet. Det är absolut inget onormalt med att tänka så.

Det finns flera telefonjourer dit du skulle kunna ringa om du känner att det skulle hjälpa att få prata med någon, kolla här: http://www.decibel.fi/swe/Har_kan_du_fa_mera_hjalp.760.html

Tyvärr kan du ju inte flytta bort från dina föräldrar bara sådär, men om det skulle finnas nån typ mormor eller farmor eller liknande skulle du kanske kunna flytta en tid dit, så kanske dina föräldrar skulle få utrett mellan sig hur de ska ha det i framtiden.
Det är också en sak som du kunde säga om du tar det där samtalet med dina föräldrar, att du nu far till tex mormor och bor en vecka coh att du vill att de tar sig en funderare under tiden hur de vill ha det i framtiden, för nu har du fått nog.

Det kan du riktigt bra säga åt dem. De måste också ta hänsyn till dina känslor, du har också rätt att må bra och kunna trivas där hemma. Det är ju allas ert gemensamma hem, nu måste de bara bestämma vad som ska hända framåt.

Jag håller tummarna för att allt går bra, hör gärna av dig igen om du vill
kramar från ungdomsinformatören Sanna