Kalasincidenten

Hej,

Tack för att du skriver in. Jag kan förstå att det som du varit med om påverkat dig och har fått dig att känna dig illa till mods. Ingen vill se sina egna föräldrar i en sådan situation som du har sett dem i. Att även ens egna föräldrar har en sexualitet som de utforskar är något som känns jobbigt, pinsamt, skamfyllt och/eller konstigt för alla.

Vi människor har vissa behov, som är inbyggda i oss och det är ingenting fel eller konstigt med det. Det som man gör bakom stängda dörrar är privat och hör enbart till dem som är inne i rummet. Därför är det alltid bra att knacka på dörren före man går in i ett rum som inte är ens eget. Även om det inte skulle hända något skumt i rummet, visar man respekt till den vars rum det är genom att knacka på dörren före man går in. Det här gäller ditt rum, ditt systers rum och dina föräldrars rum både för dig och alla dina familjemedlemmar.

På basen av det du skriver tolkar jag det som att du var på väg in i duschen då du uppfattade att du hade glömt din morgonrock och tog dig tillbaka till ditt rum för att hämta den. På den tiden som du hade varit via duschrummet hade dina föräldrar tagit sig in i ditt rum och klätt av sig för att ligga nakna i din säng. Då du kom in i ditt eget rum hittade dem där. Har jag uppfattat dig rätt?

Ifall det här är vad som hände, är det fel av dina föräldrar att göra det som de gjorde i ditt rum. Ens eget rum ska vara en trygg plats där man får lugn och ro, inte en plats för andra att vistas då man inte själv är där. Det som dina föräldrar gjorde tillsammans är inte fel, men platsen de gjorde det på är. Det här visar ändå att dina föräldrar har en kärleksfull relation, vilket är ett stort plus. Med det sagt, är det här ingenting som du skulle ha behöva ta del av och jag är ledsen att du hamnade vara med om det.

Jag kan förstå att det du tagit del av gör dig obekväm och knappast känns det bra för dina föräldrar heller. Finns det någon vuxen i din närhet som du litar på och kunde berätta det här till? Det skulle vara viktigt att du skulle tala med någon om det som hände, så att du inte behöver gå runt och bära på det, gärna en utomstående vuxen. Du kan tala med en ungdomsledare, en skolkurator, en lärare eller en släkting. Det viktigaste är att det är någon som du litar på och känner dig bekväm med. Bli inte ensam med dina tankar och känslor, våga berätta åt en vuxen.

Du kan alltid skriva in hit till Decibel på nytt om du känner för det, vi finns här för dig!

Ta hand om dig <3

Kram, Lila