Mamma

Hej!

Tack så mycket för din fråga.

Det du beskriver låter superjobbigt, och det är helt förståeligt att du tar illa vid dig. När en förälder kommenterar ens kropp – speciellt om det är med ett tonfall som känns negativt riktat – kan det kännas både sårande, förvirrande och göra att man börjar tvivla på sig själv. Det är inte alls konstigt att du reagerar eller blir ledsen av det.

Det är inte okej att en vuxen får dig att känna dig dålig över din kropp. Din kropp är INTE något objekt som någon annan ska värdera eller kommentera på ett sätt som gör dig osäker, inte ens en förälder.

Ofta handlar sådana kommentarer mer om den vuxnas egna osäkerheter, stress eller brist på kunskap, än om någonting som faktiskt är ”fel” på dig. Men även om det kommer från dem och inte från dig, så gör det ju ändå ont, såklart. Jag kan tänka mig att din mamma kanske växte upp under 1990-talet, när sättet som man tänkte och pratade om kroppar var lite annorlunda rent kulturellt, så hon är kanske lite ”färgad av sin tid”. Idag lär vi oss att man inte ska/får kommentera andra människors vikt eller utseende i onödan, för att vi alla är skapta olika i grunden.

Om du orkar kan du prova att säga något till din mamma i stil med:
”Mamma, jag tycker inte om när du pratar sådär om min kropp, det får mig att känna mig dålig. Jag vill inte att vi pratar om min vikt på det sättet.”
Du kan förstås helt använda dina egna ord här, beroende på vad det är som hon säger. Du behöver inte diskutera eller försvara dig – bara tala om hur det känns för dig. Hon har kanske inte riktigt tänkt på vad det är hon säger och hur det kan påverka dig. Om hon blir medveten om det så kanske hon börjar se efter sina ord lite bättre.

Och om det känns för svårt att säga direkt till henne, hitta någon annan trygg person att prata med om dina känslor: en skolkurator, skolhälsovårdare, en trygg släkting eller en ungdomsledare du litar på. Det här är den typen av tankar som man inte ska behöva bära ensam.

Du förtjänar att känna dig trygg i din kropp, och du förtjänar att bli bemött med respekt hemma. Du är fin precis som du är!

Kram, Kix