Mormor är sjuk

Hejsan!

Så bra att du skrev in, precis som du säger så kan det kännas bra att få ”ventilera” sina tankar lite åt någon – om det så är i text eller face to face. Ibland när man är riktigt ledsen så kan det nästan kännas lättare att skriva ut det än prata, eftersom det rent fysiskt kan bli svårt att prata när man börjar gråta.

Att prata om saker är ett av de absolut bästa sätten att hantera ens känslor. Man ska inte behöva hålla alla de tunga känslorna endast instängda i sin hjärna. Fortsätt gärna att skriva om det du känner, antingen här hos Decibel, eller på Ärligt Talat-chatten (den är anonym), eller så i din dagbok eller åt en kompis. Det skulle antagligen nog också vara bra om du så småningom vågade prata om det här med dina föräldrar, fast du är ledsen. För att kanske uttala mig lite klumpigt; men de har nog sett dig ledsen förut och torkat dina tårar ända sedan du var liten, och jag tror att de gärna vill fortsätta kunna vara ett stöd för dina känslor, också i en situation som är svår för dem. Ni går ju ändå alla genom samma upplevelse just nu, och har kanske alla ett behov av att ventilera det som känns tungt.

Så småningom kan det också börja kännas aktuellt att prata om alla de minnen som du haft tillsammans med din mormor. Det blir ett sätt att minnas henne sen när hon är borta, ett sätt att bära med sig alla de vackra saker hon gett till er genom att finnas i ert liv. Din mormor kommer finnas med dig så länge som du minns henne, och det kommer du att göra hela livet. Om du vill så kan det kännas bra att skriva ner bra minnen och samtal som ni haft.

Att tänka på döden är inte ett lätt ämne, och det gör att de flesta människor känner obehag. Men man kan försöka tänka att faktumet att livet i den här kroppen tar slut en dag också gör att vi bättre förstår att uppskatta de saker som vi har medan vi finns här. Liknande som att vi utan dåliga dagar inte skulle förstå att de bra dagarna var bra.

Jag förstår att det gör ont att se din mormor såhär sjuk. Men jag är säker på att det betyder mycket för henne att du hälsat på, så försök ta tröst i det, fast du kanske inte vet vad du ska säga eller göra.

Ta hand om dig själv nu, och gråt när du känner för det. Gråten är ett bra redskap för att få känslor att passera genom en och komma sig ut :)

Många kramar, Kix