OMÖLJIGT ATT FÅ HJÄLP

Hej och tack för din fråga!

Du skriver att du är rastlös, inte vet vad du skall göra och har svårt att sova. Det är bra att du kan beskriva hur du känner i brevet till oss, det är en bra bit på väg.

Att vara 95% kille är bra. Det är bara du som vet vem du är på riktigt. De andra måste tro på dig, om de inte gör det så gör de fel.

Till din identitet kan höra namn, klädsel, pronomen (han, hon eller hen), kroppen och annat som känns betydande. Det är möjligt för dig att ändra brösten till mansbröst. I Finland går transkönade ofta igenom en transprocess som innebär att ta hormon, kanske operera brösten eller annat på kroppen, ändra namn osv. för att må bättre.

Växande bröst, mens och andra drag som brukar räknas som kvinnliga kan ge stress och ångest hos transkillar. Alla experter inom vården vet tyvärr inte vad trans innebär. Blir du inte väl bemött första gången är det bra att vara modig och söka hjälp på ett annat ställe.

Myndiga personer behöver inte berätta åt sina föräldrar något om transprocessen om de inte vill. För att börja måste du boka tid till en läkare och berätta under besöket att du vill inleda en transprocess. Då bör läkaren skriva en remiss till specialsjukhuset där könsidentitetsutredningar görs. Du får sedan en kallelse på posten. Mer om transprocessen i Finland kan du läsa på Regnbågsankans hemsida https://www.regnbagsankan.fi/utbildning-skolbesok/fakta-om-hbtiq/transperson/ och i Sverige finns mer info på http://www.transformering.se/. Föräldrar kan ha svårt att förstå att deras barn är trans. Det kan ta en tid. De flesta förstår så småningom. Att ställa för höga krav och förvänta sig att du skall skaffa barn om du inte vill är fel.

En del trivs med att släta ut sina bröst redan före en eventuell transprocess. Det kan gå med t.ex. en sport-bh utan byglar som plattar ut effektivt, eller med bandage som kan köpas på apoteket eller sportaffären. Pröva dig fram! Många mår också bra av att börja använda ett annat namn.

Med din stress inför att flytta hemifrån, problem med att sova och träffa folk hoppas jag du får hjälp av en terapeut eller psykolog. De är experter på just hur vi kan få vardagen att fungera bättre. Jag hoppas du känner dig trygg, och kan prata mer med någon som förstår dig! Blir situationen inte bättre får du jättegärna skriva igen.

Fredrika Biström, Regnbågsankan