ploppa ut ur en idiot :)

Hej!

Nå nu har jag pratat igen med en socialarbetare om vilka möjligheter en 15-åring har om han inte vill bo hemma längre. Och vet du tyvärr ser det nog illa ut med möjligheterna.

Se, för det första har dina föräldrar allt ansvar för dig, så om du exempelvis skulle vilja flytta till en egen lägenhet, så är det de som ska stå för hela kalaset (hyra, försäkringar, elektricitet, mat osv). För en helt vanlig familj kan och ska inte socialen göra något, då är det föräldrarna som ska se till att barnen har tak över huvudet, mår bra och inte far illa på något vis. Om föräldrarna av någon anledning inte klarar av det, exempelvis för att de super upp alla pengar, misshandlar barnen eller är så svårt psykiskt sjuka att de inte ens kan ta hand om sig själva, så kan socialen kopplas in för att se till barnens bästa. Men då är det inte barnhem, alltså omhändertagande, som kommer först, utan allra sist när allt annat har prövats. Oftast försöker man hjälpa familjen i hemmet först, kanske med stödsamtal eller hemhjälp eller liknande.

Om du har det väldigt jobbigt hemma, så finns det ändå olika sorters stöd som ni kan få för att det ska börja funka bättre. Ni kan exempelvis be kommunens/stadens familjerådgivning om hjälp. De kan hjälpa med allt från familjeterapi till att en familjearbetare kommer hem till er och stöder er så att rutinerna och kommunikationen hjälper. De kan till exempel medla i gräl, ge råd om hur man pratar utan att det blir gräl och liknande, mera psykiskt stöd. Känner du att du och din mamma inte funkar ihop, klarar vardagen osv, så ska du inte dra dig för att ringa exempelvis socialjouren i Österbotten och få råd. Du blir inte automatiskt en klient hos sossen bara för att du ringer och pratar med dem, utan de utreder först vad de kan göra för att du ska få det bättre, ger dig alla råd och allt stöd de kan. Deras jobb är faktiskt att stå på barnens sida, så ditt bästa är vad de kommer att ha framför ögonen oavsett vad som händer!

En annan som kan hjälpa dig är kommunens/stadens uppsökande ungdomsarbetare. En sådan kan man prata om vadsomhelst med och hen kan hjälpa med allt möjligt för att få livet att flyta lite smidigare. Kolla på din hemkommuns hemsidor och sök på ordet uppsökare eller uppsökande ungdomsarbetare, så hittar du telefonnumret. Igen, du blir inte automatiskt någon klient bara för att du ringer och snackar lite med dem, du förbinder dig inte till något och lovar inget åt någon.

Så tyvärr finns det nog ingenstans man får flytta om man känner att man inte kan bo hemma. Men du kan ju fundera ifall det finns något sätt att ta lite paus från varandra, som att sova hos mormor några nätter, eller hos en kompis. Förklarar du läget så finns det nog många kompisars föräldrar som är förstående och som kan hjälpa dig. Var inte rädd att be andra vuxna om råd och stöd, det är inget att skämmas för att man behöver lite handledning ibland - ingen föds ju som expert på att leva.

Håller tummarna att allt reder upp sig!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott