Prata

Hej,

Alla yrkesgrupper som jobbar med barn (d.v.s. personer under 18 år) måste följa barnskyddslagen. Även om man i många yrken har lag om tystnadsplikt (t.ex. kuratorer, hälsovårdare, psykologer o.s.v.) så går barnskyddslagen alltid före alla andra lagar. Det innebär att om en kurator eller psykolog får veta att det finns någonting som äventyrar barnets utveckling (antingen inre eller yttre faktorer) om barnets beteende är sådant att det kräver åtgärder eller om det finns någon typ av behov av vård så måste psykologen/kuratorn göra någonting åt saken. Men vad som sedan görs och på vilket sätt kan skilja sig mycket beroende på hur situationen ser ut.

Det du skall försöka minnas är att ingen ringer hem som ett straff eller för att skvallra, utan det handlar ju i så fall om att de känner en oro för dig. Och OM det skulle vara så att det är uppenbart att det är ett dåligt alternativ att ringa hem så måste ni tillsammans fundera över hur situationen kan lösas på något annat sätt.

Personligen tycker jag att det är bäst att vara öppen om saker, eftersom det är lite onödigt att besöka en kurator eller psykolog och sedan sitta och begränsa vad man berättar. Om det är så att du behöver någon form av hjälp så är det ju för din egen skull som du borde ta emot den.

Kram,

Tessi