Sur

Hej,

Tack för din fråga. Jag förstår att det känns jobbigt att å ena sidan vilja ha en nära kontakt men å andra sidan bli väldigt irriterad på din mamma. Jag tror att det du känner är ganska normalt även om det förstås är frustrerande. Det är meningen att du i den utvecklingsfas du befinner dig just nu skall bli mer självständig och det är ingenting man har full kontroll över själv utan det är helt enkelt en del av utvecklingen, och då kan det ta sig i uttryck precis som du beskriver. Det är också många gånger de personer som står oss närmast som vi "vågar" visa vår irritation för, därför att du VET att din mamma kommer att finnas där för dig även om du är irriterad på henne.

Då menar jag förstås inte att det är okej för någon att vara osaklig eller elak trots att man är irriterad, men jag menar att det du känner är helt normalt. Kanske du kunde försöka skriva ett litet brev till din mamma, för att förklara att du är tacksam över henne och att du vill ha kontakt med henne trots att du just nu har svårt att visa det. Jag tror att hon skulle uppskatta det och att det skulle stärka bandet mellan er. Kanske skulle det också vara ett sätt att hantera din irritation om du kunde skriva dagbok eller på något sätt få ut dina känslor utan att de skulle bli destruktiva i dig. Det finns ingen anledning till att vända det du känner till aggression mot dig själv, men du behöver hitta något sätt att ge utlopp för känslorna då de är som mest intensiva.

Du är känslig och värdefull. Jag vet att det inte alltid känns som en positiv sak att vara känslig, eftersom det också gör att man upplever allting väldigt intensivt (oavsett om det är bra eller dåliga känslor.) Men försök att tänka på det som din superpower, för det gör dig också till en väldigt intelligent och empatisk person och det ÄR en superpower.

Många kramar,

Tessi