Vill ej träffa

Hejsan!

Jag kan förstå att du blir irriterad och säkert också ledsen av det här. Det känns orättvist att hen inte möter dig i det här lika mycket som du har gjort för hen.

Jag misstänker att det rör sig om någon typ av nervositet från den här personens sida, även om hen kanske inte nödvändigtvis erkänner det för dig (eller ens för sig själv). Kanske hen är rädd för att inte bli ”godkänd” eller vara ”bra nog”. Men det börjar nog mycket riktigt vara dags att hen ser sig själv i spegeln med det här, för det är nog en smula underligt, och jag kan förstå att dina föräldrar frågar om det.

Det är dags för dig att prata mera öppet med hen om hur du upplever det här! Du kan börja med att helt enkelt konstatera hur du känner – att de frågar efter hen, att det vore viktigt för dig om ni alla kunde umgås efter alla parter är så viktiga människor för dig, och att du tycker det är lite orättvist som det är just nu. Du kan också fråga rakt ut ifall det finns någon orsak till varför hen inte verkar så villig till det här, då ger du hen en chans att förklara sig om det är någon känslig orsak som nervositet eller osäkerhet.

Sen funderar jag ifall det efter en sådan diskussion skulle vara möjligt att du på nåt vis bjöd in hen hem till dig när ni ska träffas nästa gång. Att du helt enkelt säger att ”vi är hos mig idag, kom hit”. Ingen fråga, utan mera ett konstaterande. Då kan ju hen inte säga att hen inte har tid eller nåt liknande, för att ni redan har sagt att ni ska träffas.

Ta det till tals! Du är inte jobbig eller ”krävande” för att du känner så här, det är helt normalt att vilja att sånt här ska vara lika från båda sidorna.

Kram, Kix