Vill inte ha barn

Hej! 

Jag förstår att det här är något du ofta går och tänker på. Även om det inte är aktuellt med barnfrågan i nuläget är det helt förståeligt att det kan kännas som något stort som hänger över ert förhållande, något du vet att ni måste ta itu med i något skede. Jag tycker personligen att det här tyder på en väldig mognad från ditt håll. Du tänker långsiktigt, praktiskt men även emotionellt. Det här är din styrka!

Du vet bäst vad du känner och vad du vill göra med ditt liv. Det är upp till dig att avgöra vilken väg som är bäst för dig att gå. Låt inte andra människors krav och förväntningar påverka hur du väljer att leva ditt liv. Du lever inte deras liv, du lever ditt eget!

Vad gäller barnfrågan verkar du redan ha ganska bra koll. Det är tyvärr allt för vanligt att mamman i familjen bär huvudansvaret för hemmet och barnen. Ofta gör mammor även det "osynliga" arbetet som pappan i familjen kanske inte ens lägger märke till. Men det finns även exempel på familjer där föräldraskapet är väldigt jämlikt. Så det är absolut möjligt. Men det gäller att se till att man har en partner som förstår på förhand exakt hur mycket ansvar ett barn och en familj är. En partner som vet att mammor ofta bär huvudansvaret, en partner som gör sitt bästa varje dag för att vara lika delaktig och bära ett lika stort lass som mamman.

Om man känner att man hittat en engagerad, hjälpsam, empatisk, kärleksfull och förstående partner som alltid lyssnar och kämpar för sin partners välmående så är det större sannolikhet att man vill skaffa barn med personen. Om man inte kan ge sin partner den tryggheten är det svårt att locka fram någon lust för att skaffa barn. En del personer som vill ha barn liksom förväntar sig att deras partner ska vilja samma sak bara för att man är i ett förhållande men man måste ju först bevisa att man är en person som det lönar sig att skaffa barn med.

Jag brukar tänka så här: Är din partner en person som gör lika mycket i ert gemensamma hem som du? Tar han lika mycket emotionellt ansvar? Om så inte är fallet, om han är en person som du ofta måste städa efter, att det alltid är du som lagar mat eller tar upp svåra diskussioner och uppmuntrar till att prata om känslor, varför skulle det förändras bara för att det finns ett barn i bilden? Det låter bara som att det blir ett ännu större ansvar för dig. Som att du plötsligt har två barn istället för ett. Jag säger det igen: Vill man att en person ska bära och föda ens barn måste man först bevisa att man kommer göra hennes liv lättare, inte svårare! Både under graviditeten och när barnet är fött.

Du verkar vara ganska säker på att föräldraskapet inte är för dig. Det är helt okej och naturligt. Man måste inte skaffa barn. Vi har alla en roll här i livet oavsett. Du har rätt i att saker och ting kan förändras under livets gång. Ibland kan rätt partner eller bara det att en vän får ett barn förändra ens egen syn på föräldraskap. Men det behöver inte alls gå så, vissa människor vet sedan väldigt ung ålder att dom inte vill ha barn. Du måste gå den vägen som du tror att kommer leda dig till något gott längre fram. Ta beslut som du tror att kommer gynna dig och leda dig till lycka och välbehag. Du förtjänar inte mindre än det.

Jag tror att det bästa du kan göra i nuläget är att prata med din pojkvän om dina tankar och känslor. Även om det som sagt inte är aktuellt just nu är det ju en sak som du går och tänker på ofta. Då finns det skäl att tala om saken. Du kan ta upp det som jag skrivit i mitt svar och förklara att du måste ta beslut som du tror att gynnar dig bäst. Det är viktigt att båda får sin röst hörd och att ni är ärliga med varandra om era tankar och känslor. 

Du har rätt i att barnfrågan är svår att kompromissa med. Att tvingas skaffa barn kan vara extremt tungt och ibland förödande för både föräldern och barnet. Men en person som gärna vill ha barn och inte får det kan också känna extrem olycka och sorg. Därför är det viktigt att båda håller samma linje i den frågan i ett förhållande. I ert fall är det dock ingen brådska, ni har all tid i världen att fundera över dessa saker. försök att ta det lugnt och lita på att tiden kommer visa vad som är bäst för er båda. Även om det är jättefint och hälsosamt att du tänker på framtiden ska du inte glömma att leva i nuet och njuta av ert förhållande så som det är just nu. 

Hoppas det här var till någon hjälp. Kom ihåg att du duger precis som du är och du förtjänar att vara lycklig och prioritera dig själv och ditt eget välmående! 

Kram <3

Rosanna