Att inte våga vara först.

Hej!

Jag har länge haft rätt svårt med relationer, att hålla kontakten osv.
Före jag började högstadiet hade jag många vänner och väl i högstadiet tappade jag kontakten med nästan alla - jag hade typ 2 kvar. Jag förstod aldrig riktigt varför det blev som det blev och märker nu i äldre ålder att jag aldrig riktigt kunnat släppa det.

Det satte rätt djupa spår.

De flesta vännerna från gymnasiet har jag så gott som ingen kontakt med alls idag, ingen från militären, och även goda vänner samt viss familj har jag mycket svårt med att kontakta. Jag kan personligen inte tro att jag skulle kunna vara så hemsk att ingen vill ha något med mig att göra.

Detta mönster slutar inte där. Jag kontaktar sällan någon först, istället drunkar jag i tankar om hur de troligen hatar mig och vill nog aldrig se mig igen, så ja tänker ge dem den tystnaden de vill ha.

Jag har märkt hur kall jag kan vara mot folk fast min kropp skriker efter värme, vänskap och närhet - men jag vägrar lyda ifall inte de kommer fram till mig först, för annars är jag ju bara störande? Man märker mer och mer saker om sig själv nu då man flyttat hemifrån. Det finns viss familj jag inte ens har mod att kontakta, ja, jag vill, tänker på det varje dag - men om de inte kontaktar mig, varför skulle de då vilja att jag tar kontakt med dem? Och lite i de mönstrerna går jag.
Ibland när någon väl tar kontakt kan jag nästan bli överraskad, liksom va? Hatar du inte mig? Hänga?

Och sedan om vi väl träffas kan allt vara normalt och hur trevligt som helst, men det är då vi inte talat på ett tag det skiter sig.

(Detta gäller inte min väldigt nära familj och mina närmaste bästa vänner)

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta det hela, ibland känner jag mig väldigt bdp-aktig, rädd att förlora folk. Jag saknar ofta tider då jag var med folk som jag längre inte vågar kontakta. Jag drar mig undan väldigt ofta, men visste inte jag gjorde det så ofta. På ett plan förstår jag att detta inte är sanningen, alltså att alla hatar mig, jag menar så kan de ju bara inte vara (hoppas jag). Det låter här som jag är extremt "sjuk" och lider varje dag, men det är inte riktigt fallet, jag har flera super bra vänner jag älskar, men märkt att just detta är ett stort problem i mina relationer som inte är lika starka.


klocka