Ensam

Hej!

Vad tråkigt att höra att du saknar din bror så mycket. Det märks att han betyder väldigt mycket för dig. Vet han om hur viktig han är för dig? Jag tänker på det du skriver om att du blev mobbad och att du tänkte på att ta ditt liv men att du valde att inte göra det på grund av honom. Vet han om det? Du berättar att han flyttade till Sverige och att ni ses sällan men har ni kontakt på annat sätt t.ex. via telefon, SMS, Facebook? Jag kan tänka mig att han saknar dig också, det kan inte ha varit så lätt att flytta utomlands när man ändå bara är xx år.

Du skriver att du känner dig ensam och att du inte vill det. Vilka tankar brukar komma när du är ensam? Är det tvångstankarna du skriver om eller tankarna på din bror? De flesta människor vill inte vara ensamma just på grund av att man då börjar tänka tankar som gör en förtvivlad och ledsen. Kan det vara så för dig också? Om det är så, så kunde du sätta dig ner och skriva ett brev åt honom. Du behöver inte sända det om du inte vill, huvudsaken är att du får utlopp för dina tankar och känslor.

Om man tvingar sig själv att inte tänka på en viss sak så händer ofta motsatsen, att tankarna börjar komma hela tiden och till sist börjar de kännas som tvångstankar. Tillåt dig själv att sakna din bror, kanske du behöver gråta en stund för att sedan börja tänka framåt. Han finns ju i ditt liv, men ännu längre bort än tidigare. Kanske du kunde besöka honom under jullovet om han inte kommer hem?

Jag hoppas att mobbningen upphört och att du får gå till skolan utan en klump i magen. Om mobbningen fortsätter eller pågår ännu så önskar jag att du skulle tänka på vad din bror skulle vilja att du gjorde i en sådan situation. Du är ju hans syster och du har säkert många liknande egenskaper inom dig som han har. Ishockey går ju ut på att ta sig förbi motståndarna och slå pucken i mål. På samma sätt behöver du ta dig förbi dom som mobbar dig raka vägen in i lärarrummet eller till skolkuratorns mottagning och berätta vad dom utsätter dig för.

Många varma hälsningar,
Camilla