För en tid sedan fick jag diagnosen lindrig depression.
Mitt problem angående detta är att jag inte vet hur jag ska berätta detta åt en av mina bästa vänner. Hen lider av grov depression (och flera andra psykiska sjukdomar) sedan flera år tillbaka, och jag är rädd att hen ska tro att det är hens fel och börja göra något drastiskt (t.ex. börja skada sig själv igen). Hur ska jag göra för att se till att hen inte "tar på sig skulden"?
Tacksam för svar. T19
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Hejsan, tråkigt att du inte mår bra. Men bra att du tagit kontakt och att du säkert kommer att få den hjälp du behöver. Det finns ju bra hjälp att få bara man tar emot den och frågar efter den. Ingen vet att man behöver hjälp om man inte säger det.
Det är alltid svårt att veta vad man ska göra och hur man ska göra saker när det gäller personer som inte mår bra. Sådär som "frisk" tänker man ju att varför skulle hen börja fundera över att ditt mående skulle ha något med hens mående att göra, men när en person mår dåligt så kan man inte veta vad som kan dyka upp i dens hjärna.
Jag förstår att du är fundersam. Men sen tänker jag, behöver du ens säga till din vän att du fått den här diagnosen? Eller är det något ni talat om nu väntar hen på vad de sagt hos läkaren du varit till? Om hen väntar att du ska berätta så måste du kanske ändå säga något, men du kan ju säga att sånt kan ju komma från vad som helst och att det finns många orsaker till ditt illamående. Säg absolut INTE att det har inget med dig eller ditt mående att göra, för då kommer hen att tro att det är just exakt vad det har. Folk hör inte det lilla ordet nej, eller inte, de hör bara det du säger att ditt mående har att göra med hur hen mår och så får hen skuldkänslor, och ifall du ännu nämner något om skuldkänslor så är saken biff. Då har hen en orsak till att må ännu sämre och kanske också skada sig själv, för då kommer hen att tänka att nu har hen förstört även ditt liv. Så kom ihåg, säg inget om det till hen om du absolut måste berätta om detta för hen.
Mitt råd är att du inte alls ska blanda in hens mående i ditt och din diagnos. Ni är två skilda personer och var och en har ansvar över sitt liv och sitt mående. Ingen kan ställas till svars för den andras väl och ve. (alltså välmående)
Om det inte varit på tal att du ska till läkaren och hen inte alls väntar på att höra vad de sagt, så skulle jag inte prata destomera om saken med hen om jag var du. Det kommer inget bra ur det. När man berättar för någon att man mår dåligt vill man ju få stöd och hjälp, visst? Om din vän mår sådär dåligt själv är hen inte kapabel att ge något sånt stöd till dig, utan kan tvärtom bara dras djupare ner i sin egen depression. Om du vill prata om din diagnos med någon, så gör det med personer som är i skick, som inte mår dåligt och som har den energin och kraften som du behöver få.
Många kramar från ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar