ledsen och förvirrad

jag vet inte var jag ska börja.. men jag har nyss börjat gymnasiet, och säger jag att jag trivs ljuger jag.. men jag måste, och vill verkligen bli student! jag vet man kan ta kombi och så men jag vet lixom inte vad jag vill bli.. dessutom skulle jag nog inte ha råd att bo själv.. så gymnasiet är verkligen det optimala valet för mig! Men varje natt gråter jag mig till söms och när jag tänker på att jag ska dit varje dag i tre år så vill jag inget hellre än dö. Men att byta skola skulle verkligen inte hjälpa; dels för jag saknar mina vänner men alla går i olika skolor.. jag har ju vänner i gymnasiet, men inte mina bästa vänner, jag kanske klarar av att va med dom några månader max (jag tycker i själva verket det är väldigt tungt att va social med människor jag inte känner och litar på till 100) och dels för att jag varken vet vad jag skulle vilja bli inte heller skulle jag vilja ta ett mellanår och ett annat gymnasie skulle kännas så onödigt när vi har ett bra på orten.. Men allt känns verkligen jobbigt just nu och jag räknar dagarna tills jag blir student. Jag ser inte fram emot något! inte skolbalen, inte penkkis.. kanske abiresan på sin höjd.. Iochför sig har det bara gått några få dagar.. kanske blir det bättre med tiden fast det inte ser så ut? vet absolut inte vad jag vill ha sagt just nu förutom att allt känns så jävla skit att jag nestan seriöst tänkte hoppa ut genom fönstret (men kom fram till att jag skulle överleva och att allt, om möjligt, skulle bli ennu värre då). och sådär btw så tänker jag inte prata med skolhälsovårdaren, och någon av mina vänner (bästa som bekanta) är de sista jag skulle berätta för.. Om det fortsätter kanske jag kunde berätta för mamma men jag skulle inte våga eller kunna säga hela sanningen.. jag vet inte ens vad det är som är så fel! är det normalt att känna sig SÅHÄR confused?

K