mina marsvin..jag älskar dom.

Hej!

Vojdå vännen, vad vi tycker synd om dig! Vi förstår precis hur det är att sakna sina husdjur och vi vet hur det känns. De som aldrig har haft några husdjur kanske inte förstår lika bra hur viktiga husdjur kan vara, hur de kan kännas som familjemedlemmar och vänner och att det såklart är tungt när man förlorar sådana. Det är alltid svårt då man inte får välja eller bestämma när de ska försvinna ur ens liv - för oftast dör de ju. Husdjur lever sällan länge, men ju längre man har dem som en del i sitt liv, desto större blir ju sorgen när de försvinner. Och du fick ju inte bestämma när de försvann utan det var ju för att din pappa blev allergisk. Och även om du säkert inte vill att han ska må dåligt, så är det ju helt förståeligt att du är ledsen ändå och tycker att livet är orättvist.

Men livet är nu bara orättvist ibland. Vi skulle så gärna vilja säga att det inte borde vara så, men det hjälper ju inte dig om vi säger något som inte är sant. För tyvärr är det nog så att det är klart att människor ska gå före djur. Men på samma gång borde ju DU gå före också! Vännen, du borde inte hålla sorgen inom dig. Nästa gång som dina föräldrar frågar varför du är ledsen, så BERÄTTA!!! De kanske inte kan göra något åt varför du är ledsen, men de kan trösta dig och bry sig om dig och försöka få dig att må bättre. Du ska inte behöva vara ensam med de här känslorna! Sorg är en stor känsla och den kan bli värre också ifall något annat i livet inte riktigt är bra. Prata med dem, vännen! De blir säkert oroliga när du är ledsen utan att säga varför och de vill ju att du ska må bra. Kanske hittar ni någon lösning eller tröst åt dig tillsammans, kanske att du kan fara någonstans för att sköta djur eller att ni kan ta ett allergivänligt husdjur?

Stor kram, vännen!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna