Jag har iaf mått dåligt psykiskt under en lång tid nu och misstänker depression, men det finns ändå faktorer som gjort att jag hamnat där jag är idag.
Har sökt hjälp både till kurator på skolan och också en psykolog i min kommun men trots att de båda slutade höra av sig trots att jag ännu känner att jag behöver hjälp, för någon typ av depression måste jag väl ändå ha? Efter en händelse som skedde för ett ganska bra tag sen nu så sjönk mitt välmående betydligt under kort tid och nu gråter jag nästan varje dag sedan dess, men inte speciellt mycket p.g.a. det utan mest av uppgivenhet för att jag inte tycks kunna må bra igen efter det, även fast jag skulle haft en ''bra'' dag i övrigt.
Jag kan bara inte tänka positivt och jag är alltid orolig över något. Allt har bara gått neråt i mitt liv.
Är också ensam och har ingen som jag kan kalla vän längre då jag mer eller mindre blivit utstött från kompisgänget, troligen för att jag inte passar in, har inte plats. Självklart har jag familj och släkt, men av min ålder att döma förstår ni nog att jag inte kan nöja mig med bara de hela livet, vill ju träffa andra människor också och förhoppningsvis hitta någon att dela livet med nån gång, men känns inte särskilt lovande för tillfället då jag inte ens tycks kunna ta vara på vänskapsförhållanden och mina sociala färdigheter är på noll...
Men sedan har jag också funderat på om jag kanske också skulle kunna ha typ ADHD? Har aldrig blivit testad för det men det skulle ju eventuellt förklara vissa saker, t.ex. att jag alltid haft svårt att lita på folk och att jag har koncentrationssvårigheter. Fast är det ens lönt att testa det i det här skedet?
Kortfattat så undrar jag bara lite vad ni tycker jag ska göra. Antagligen skulle jag ju behöva söka upp nån psykolog igen, men känner mig lite försummad då varken kuratorn eller psykologen som jag varit till här inte fortsatt att hjälpa mig, fast de båda lovade att höra av sig... Så vart ska jag vända mig då? Känns jobbigt att dra upp det här med familjen igen då vi pratat mycket om detta men det tynger ju också dem, så jag hoppas ni kan ge mig något svar.
(Ber om ursäkt om det här är väldigt råddigt nu men som sagt så har jag försökt nu i en och en halvtimme med att skriva det här, och har varit uppe sedan fem i morse, har troligen inte ens skrivit med det som jag borde ha gjort). Anonym
Caroline svarar
Hej!
Vad tråkigt att höra att du har mått dåligt länge psykiskt. Om du mår dåligt har du rätt att bli tagen på allvar och få hjälp, oavsett om du är deprimerad eller inte!
Om man är deprimerad så är det vanligt att ha lätt till gråt och att gråta ofta. Alla som är deprimerade gråter inte men det kan vara ett symtom på en depression. Hur man upplever en depression och vad man har för depressionssymtom är individuellt. Det låter lite som att du kan vara deprimerad eftersom du själv misstänker det, säger att du gråter nästan varje dag, inte kan tänka positivt, och hela tiden är orolig över något. Och även om du inte skulle ha en depression, eller en lindrig depression, så ska du få hjälp. Det är dessutom bättre ju tidigare man "tar tag i problemet" så att man inte börjar må sämre. Det finns ett test för depression som man kan göra som heter BDI. Testet kan man göra om man misstänker depression, för att mäta om man är deprimerad och i vilken grad. BDI testet är ett frågeformulär som man fyller i. Du kan göra detta test tillsammans med kuratorn eller psykologen om du vill. Eftersom du mår dåligt och känner att du behöver hjälp så rekommenderar jag att du tar kontakt med kuratorn och/eller psykologen på nytt. De har kanske tyvärr glömt bort att ta kontakt med dig igen och följa upp hur du mår, vilket är tråkigt att höra. Om du inte vill ta kontakt med samma kurator eller psykolog kan du gå till hälsovårdaren på skolan, eller till hälsovårdscentralen för att få hjälp. De kan hjälpa dig att få kontakt med någon annan psykolog eller ge råd om vart du kan vända dig. Det är viktigt att man har någon att prata med, som man litar på och som man känner att lyssnar och bryr sig om en.
Jag förstår att det kan kännas hopplöst att må dåligt psykiskt en längre tid och att inte uppleva att det blir bättre. Det känns ofta som att det aldrig kommer att bli bättre och att man alltid ska må dåligt. Så är det inte! Om man är deprimerad tar det oftast en tid att börja må bättre och tillfriskna från depressionen. Men depression eller psykiskt illamående är något som de flesta tillfrisknar från förr eller senare, eller börjar må bättre och lär sig att hantera det jobbiga. Det är dock något man själv behöver jobba med för att man ska börja må bättre. Försök gör sådant som du mår bra av eller tidigare har tyckt att har varit roligt. Försök att sova och äta ordentligt. Umgås med och ta stöd av familjen. Gå på promenader eller aktivera dig på annat sätt. Och framförallt- var inte för hård mot dig själv! Försök att tänka positiva eller neutrala tankar och mindre negativa tankar, även om det kan kännas svårt! Det finns ett citat som säger: "A bad day doesn´t mean you have a bad life" (En dålig dag betyder inte att du har ett dåligt liv). Samtidigt betyder en dålig period i livet inte nödvändigtvis att resten av livet ska vara dåligt, utan livet består av både uppförs- och nedförsbackar, och vi alla har olika utmaningar att kämpa med.
Skulle det vara ett alternativ att försöka ta upp kontakten igen med dina tidigare vänner eller någon av dem? Jag vet inte vad som har hänt mellan er och hur nära vänner du har haft. Men om du vill återuppta kontakten och känner att du litar på någon av dem, så kan du ta kontakt och säga att du vill träffas/prata. Om du vill och är redo att berätta om hur du mår/har mått, så kan det vara en insikt för dina vänner/din vän och ett sätt för dem att förstå dig bättre. Det kan hända att de har dragit sig undan för att de har märkt att du har dragit dig undan. Det kan hända att de har märkt att du har mått dåligt och inte vetat hur de ska hantera det. Men det kan också vara så att de inte vet om hur du har haft det(om du inte har berättat till dem). Annars kan ett tips vara att börja med någon ny fritidsaktivitet eller gå på något som ordnas för ungdomar, och träffa nya kompisar på det sättet.
Angående ADHD så är det inte för sent att testa i din ålder, man kan utredas för ADHD när som helst i livet- också som ungdom eller vuxen. Du kan vända dig till hälsovårdaren eller hälsovårdscentralen(och få remiss till läkare) för att utreda om du har ADHD.
Ta hand om dig!
Hälsningar Caroline
Hej
Skolhälsovårdaren är ännu i jobb i juli på tel 0504130171 och kan ta kontakt till psykologen om man inte får tag i henne själv.
Kuratorn är på semester in i aug.
Ett annat alternativ är en psykolog som finns du får tag i på detta nummer: 0447271253 ( semester en vecka i slutet av juli) Man bör försöka ringa upprepade ggr!!
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar