vart ska jag ta vägen?

29.08.2013
Jag är så otroligt olycklig, jag har mått dåligt i ca. 3 år men nu är det värre än någonsin. För ca ett år sen hade jag en kompis som mådde jättedåligt, trodde jag (det visade sig att hon bara överdrev allt att hon inte mådde så dåligt men hon visste att jag skulle göra allt för henne så hon utnyttjade mig) och jag offrade en stor del av mitt liv för henne och det ställde till mitt liv en hel del. Jag mår psykiskt jättedåligt. Sen finns det en kille som har hjälpt mig genom den värsta tiden, som jag även blev och ännu är olyckligt kär i. Jag är stressad hela tiden pga gymnasie, jobb osv. Sen finns de några vänner jag stöttar genom livet och det är verkligen inte enkelt, jag har så lite energi och borde lägga all den på mig själv men jag offrar mig alltid för andra. Här hemma är det inte heller bra, jag bråkar en hel del med mina föräldrar och jag har aldrig känt någon trygghet här hemma eller att jag kan prata med dem om hur jag mår. Mina vänner kan jag inte heller prata med, vi är en ganska tuff grupp och bråkar en hel del. Jag orkar knappt upp ur sängen på morgonen för jag vet att skoldagen blir tuff pga allt drama vi har i vårt gäng.
Men jag tror just nu att det mest än den här killen som ställer till det för mig. Jag älskar honom så hårt, och vi har alltid funnits där för varandra, men han har någon annan. Jag försöker bearbeta det och acceptera att det inte kommer bli något mellan oss men det är så svårt då vi båda vet att vi passar perfekt ihop, och vi båda vill vara tillsammans.
Jag är så dödligt sårad bara. Alla säger jag ska gå och prata med någon utbildad och proffessionell som kan sin sak men helt ärligt så vill jag inte, jag klarar inte av att sitta och öppna mig för en villt främmande människa, hur mycket tystnadsplikt de än har. Jag vill bara inte. Men jag orkar inte heller ligga varje natt och gråta mig till sömns. Jag vill bara försvinna från denna jord
02.09.2013

Hej vännen!

Vi har skickat din fråga till vårt ljuvliga team av kuratorer+psykolog, Jenny, Pia och Linda. De svarar säkert så fort de bara hinner, så håll ut!
Stoooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Hej på dej!

Tack för din fråga. Det är ledsamt att läsa om hur jobbigt allting är just nu för dej. Du skriver att du mått dåligt i tre år- det är en ganska lång period och kanske också hög tid för dej att faktiskt hjälpa dej själv ur illamåendet.

Du verkar vara en sån person som vill hjälpa dina medmänniskor och finnas till för dem. Det är beundransvärt och bra men det kommer perioder som nu, när du behöver tänka på ditt eget mående. Det är svårt att hjälpa andra när man själv inte mår så bra. Du behöver prioritera om nu och satsa på din egen hälsa.

Det verkar som att du inte har någon som du kan anförtro dej åt i din kompiskrets, förutom killen du älskar. Här vill vi be dej att tänka om och gå till en professionell och berätta om dina känslor och tankar. Visst är det en konstig situation att berätta om sig själv åt någon helt främmande människa- men detta kan också vara det bästa du kan göra. Att få en utomståendes syn på situationen och hur du kan komma vidare är kanske det du behöver nu. Kompisarna nära dej är kanske inte de som bäst kan stötta dej nu just i att börja må bättre. Se över vilka du umgås med. Vilka positiva relationer finns i ditt liv och vilka relationer är mest negativa och nedbrytande? Behöver du vara kompis med alla i din närhet? Ge också dina föräldrar en chans att hjälpa dej. Ibland kan föräldrar förstå mer än man tror- försök ge dem en chans.

Precis som du skriver behöver du acceptera situationen som den är med
killen du älskar. Det gör ont i hjärtat när den man älskar är tillsammans med någon annan men i långa loppet vill du ju ha någon som älskar dej lika mycket tillbaka. Det är du värd och det kommer flera kärlekar i livet.

Du skriver också att studierna och jobbet stressar dej. Även här behöver du prioritera. Vad är viktigast? Studierna eller jobbet? Pengar behöver vi alla men i det skede av livet du är nu så är studierna det som behöver komma först. Eftersom gymnasistudierna är krävande behöver du ha stunder då du kan kopppla av och må bra för att orka. Försök hitta de saker som är positiva i ditt liv och fokusera inte enbart på det jobbiga och negativa.

Bestäm dej för att du ska börja må bra! Goda rutiner och vanor är grunden för att börja få rätsida på sitt liv, dvs sov bra, äta bra, motionera! Rensa bort realtioner som tar din energi och satsa på att göra någonting som du mår bra av på din fritid!

Lycka till!
Pia & Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hur tar man första steget om hjälp? Jag har försökat jätte många gånger men det känns verkligen omöjligt. Jag får aldrig några ord ur mig och jag vågar inte fråga om hjälp heller för jag vet ändå att ...
Läs mera

Hej decibel vi är en stor kompisgrupp där en inte mår så bra och vi vill hjälpa henna men vet inte hir
Läs mera

Hej jag undrar vart jag skall vända mig med mina jobbiga tankar som liknar ätstörning och depression och jag har även självskadebeteende. Finns det någonstans jag kan vända mig utan att mina föräldrar...
Läs mera

Hej!
Jag sku vila fara å prat med nån om ångesten som tynger mej, å har funderat på att fa till psykososiala centret i Jakobstad, men hur tar jag kontakt dit, vill helst int ringa så går de att boka ...
Läs mera