Jag och min sambo har nyligen fått en dotter. Jag och hon är lyckliga såklart över det. Men, för någon månad sen när jag var hemma på kvällen själv med henne (min sambo jobbade) så fick jag plötsligt tankar på att ta och strypa mitt barn. Detta skedde samtidigt som jag va med henne då hon skulle somna. Jag vet inte varför jag fick denna tanke. Men den skapade så mycket ångest. Jag fick också tankar på att öppna fönstret och kasta ut henne. Massa saker som jag absolut inte ska ens tänka tanken på. Men det hände, och jag blev, och är, fortfarande rädd för att det ska hända. Ju mer jag undviker att tänka desto starkare blir dom. Jag får sjukt mycket ångest som jag haft sen dess nästan konstant varje dag. Jag vill inte tänka så här. På nätterna ligger jag och får massa bilder i huvet på hur det skulle se ut och att det i tidningar och på nyheterna skulle pratas om mig. Att jag dödat mitt barn. Det är hemskt… när jag får dessa tankar försöker jag intensivt tänka på nått annat. Något positivt, men det är omöjligt för tankarna kommer ändå tillbaka.
Snälla vad ska jag göra.. är jag galen ??? Galen pappa
UngInfo svarar
Hej på dig. Du är absolut inte för gammal för att skicka in en fråga, och det var jätte bra att du gjorde det! Det är väldigt omvälvande att få barn, en helt ny liten person man är ansvarig för och där ens viktgaste uppgift är att hålla hen säker, trygg och älskad. Det starka beroendet barnet har till er som föräldrar och den totala hjälplösheten barnet uttrycker kan sätta mycket press på en och få många olika tankar i rullning. Dessa förväntningar och starka känslor man kan få gällande både barnet och situationen kan i vissa fall leda till oro, rädsla och till och med ångest. Kompulsiva tankar som de du förklarade är vanligare än man tror, där föräldrar faktiskt får tankar på att skada sitt barn. Det är förstås en helt annan sak än att man verkligen skulle göra det. Ju mer man försöker trycka undan den här typen av kompulsiva och påträngande tankar desto mer brukar de vilja ta sig fram. Därför är det otroligt bra att du nu för det första skriver om dem och uttrycker dem, och nästa steg skulle vara att prata öppet om dem.
I och med att jag inte vet mycket om dig, din bakgrund eller hur du fungerar annars tycker jag alltså att det skulle vara väldigt viktigt att du kommer åt att prata med någon i person om dessa obehagliga tankar. Du behöver helt klart lite stöd för att komma över dem, så att du kan bygga en trygg och säker relation till ditt lilla barn. Du är nog inte galen, men kan behöva lite hjälp att hantera dina reaktioner och känslor kring er nya lilla familj så de inte tar sig uttryck på ett oönskat sätt.
Du kunde i första hand kontakta barnrådgivningen och be att få prata med psykolog, eller sedan arbetshälsovården ifall du är i arbetslivet - alternativt studenthälsan om du studerar. Huvudsaken är att du får kontakt med en professionell, gärna i ett tidigt skede.
Jag önskar dig allt väl och sköt om er lilla familj!
Psykolog Helena
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar