Jag är själv oreligiös - max lite agnostisk för att man vet ju aldrig, men jag har kommit till tanken att till och med om en gud finns skulle jag inte stödja den med tanken på allt som händer i världen. Men de e kanske en lite annan historia
Jag växte upp i ett väldigt kristet och konservativt ställe. Så långt bak som jag minns, minns jag att barn i min ålder reagerade på min tro med "Pappa, ____ tror inte på gud "
Och när jag tänker tillbaka på det förstår jag att det också stressade ut mig, för att jag var rädd att vuxna faktiskt skulle bli arga på mig. (Det blev tack å lov ingen, tack mamma, puss, älskar dig)
Jag skulle säga min hela lågstadietid var helt kaos full med mobbning, det hade inget med religion å göra men det var kristna med nu bibelverser om kärlek och kors i sina profiler som mobbade mig sjukt mycket för min uppväxt och hudfärg.
Då kom högstadiet, med högstadiet kom frågor och nya saker jag märkte om min identitet. Med det kom också 10 gånger mer hat mot säkert alla minoriteter. Ingen mobbade MIG direkt nå mer, jag blev bara tvingad att lyssna på vad folk säger om personer som jag, och det var nästan värre än att få höra det i ansikte.
Jag började förstå att jag tycker om flickor lika mycket som pojkar, bestämma och förstå min kön är komplicerat, och att bestämma hur jag tycker om att klä mig och vilken musik jag tycker om. Jag passade snabbt in med ingen. Jag hittade senare vänner som är okej med vem jag är och det är jag tacksam över.
Men nu när jag tittar runt mig hittar jag mig helt omrundad av rent hat. Folk som inte förstår andra och är rädda för de saker de inte förstår. I skolan hör jag sjukt mycket homofobi och fast jag lärt mig att för det mesta inte lyssna på dem, drar det ända på hur jag känner mig. Och det är igen samma kristna som just nu pratar om 'kärlek mot alla' som jag hör kommentera på homosexuella.
Saken jag ville komma till är att jag nu har ett starkt ogillande av kristna. Och jag hatar att jag är så.
Jag kan prata med en helt rolig och intressant person och direkt de nämner att de är en kristen så tycker jag om dem mycket mindre. Fast jag ignorerar det och far vidare och blir vänner så far det aldrig bort. Jag har en kristen vän som jag är jätte nära med. Hon far typ aldrig till kyrkan, tycker att många saker i bibeln är misstolkade och fela, är helt okej med personen jag är, men ändå hör jag hela tiden en röst som i bakgrunden som påminner mig att hon är kristen. Jag tycker om henne massor men jag är ändå sur på att hon är kristen av nån anledning.
Jag vill inte känna mig så. Det här inlägget är inte om henne, min vän är bara ett exempel. Det jag försöker säga är att jag inte kan vara okej med nån annans tro oberoende av vilka andra egenskaper de har. Jag känner mig inget bättre än en rasist eller homofob för att jag inte kan ignorera saken och det är super jobbigt
Guns Are Good
Teolog och sexualrådgivare Monika svarar
Hej och tack för dina funderingar, de har en stark igenkänningsfaktor.
Det är faktiskt svårt att acceptera att en själv känner sig intolerant. Och det på grund av andras intolerans.
Och hur är det möjligt att det bakom "Gud älskar dig precis som du är" kan dölja sig rasism och homofobi?
Den som upplevt nedvärdering och känner på sig att den i somligas ögon är "too much" - för annorlunda, för unik - den har ett ärr av en skada, ett sår som kommit av trång och fördomsfull religiositet. Då vill en ju helst bara vända all tro och alla troende ryggen.
För du kan kanske aldrig helt lita på att en troende kristen på riktigt är en hygglig person, eftersom det finns situationer och personer som svikit. Du har sett dubbelmoral och lögner "i vitögat".
Från sådana händelser går människan aldrig riktigt hel vidare.
Jag skulle vilja hitta några tröstens ord åt dig. Men saken är den att det på riktigt finns dåliga, unkna och skadande miljöer. Också där allt verkar fint och okay. Och det är svårt att veta när något är tryggt. För tänk om där finns en dubbelhet?
Och när du som funderar om det här känner att du inte helt kan lita på och gilla nån som du hör är kristen, så beror det inte på att du är intolerant. Du har sårats. På riktigt.
Skulle du kunna bära ärret av ditt sår med stolthet? Tänka att det är en del av vem du är nu?
Jag tror nog att det helt på riktigt finns öppensinnade troende. Både kristna och från olika andra religioner.
Och det finns mystiker i alla religioner. Sådana som upplever att livets mening visar sig kärleksfullt i havets vågor och trädstammarnas doft. Att det vi kallar Gud inte har bara ett rätt namn utan många, att det finns en gemensam urkraft ändå. Somliga kallar det Kärleken eller Ljuset. Andra Kristus eller Buddha. Eller... "tilliten i ett nyfött barns öga".
Bästa Du. Låt inte det som skadat dig ta över, vinna över dig. Använd det istället. Vrid det till något du bestämmer över. Var uppnosig. Gå din egen väg. Du behöver inte ens söka efter Gud. Om jag får ge dig ett förslag, så skulle det vara att lyssna till vad som känns viktigt och riktigt för dig?
Det kan vara det ordinära, det kan vara det spektakulära, det roliga, det allvarliga, kunskap och party. Sök det som ger dig känslan av mening.
Gud utan namn och alla namn finns där. I nyckelpigans vackra skal, i kyssars mjukhet, i stunder av ro och stunder av det galet roliga, i havsbergens värme och vänners närhet. Sådant?
Bär ditt sår medveten om vad det lärt dig. Men låt det inte knäcka dig. Låt det göra dig visare. Och bli inte bitter. Hellre arg. Eller sörjande. För att du sett bakom fasaden av skenhelighet.
Och sen kommer jag på en sak till, om jag får ge dig ännu ett tips på vägen?
Sök också andra sammanhang än skolans elevgemenskap just där du bor. Det finns andra sammanhang. Finlands Svenska Skolungdomsförbund och deras verksamhet till exempel. För livet kan vara stort och spännande då vi orkar se utanför vår vardag. Se andra människor, andra ställen.
Eller som nån klok skrev, som jag läste nyligen: "För dem som skadats av troslivets dubbelmoral och känner sig placerad utanför, dem kommer Gud att möta på helt andra platser".
Kram - Monika
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar