Mår skit

Hej!
Tankar kring utseende och vikt är nog något som alla, i mer eller mindre utsträckning, har funderingar kring. Speciellt då man är ung funderar man mycket kring detta eftersom man rent kroppsligt förändras så mycket. Tricket är nog att man så småningom lär sig acceptera och gilla sin kropp för vad den är. Det går, på riktigt, inte att jämföra sig med någon annan, eftersom vi alla är unika! Jag tycker inte det är vettigt att du, som är normalviktig, sätter en massa energi till att tänka på vikten utan istället försöker tänka på hur du ska kunna må bra. Kanske har vikten blivit lite av ett ”troll” så till vida att du tänker att bara jag går ner några kg så löser sig allt. Men jag tänker att allt nog inte bara har att göra med det, att det behövs annat också för att vi ska må bra. Vi behöver ha goda relationer till familj och vänner, fritidsintressen och studier, jobb m.m., det behöver finnas en balans i livet mellan det som vi behöver göra/prestera och det som är roligt och som vi mår bra av.
Verkligen trist att din mamma kommenterar din vikt. Förstår inte hur hon tänker kring detta men ev. finns det en oro hos henne som tar sig i uttryck på det här, missriktade sättet? Kanske har hon märkt att du inte riktigt haft samma motivation och lust som tidigare och så kopplar hon det till vikten, vem vet. Hur som helst så skulle jag uppmana dig att prata med henne om hur du mår och känner. Säg till henne att du faktiskt blir ledsen då hon ger sådana kommentarer och att du istället hoppas att hon kan stötta dig. En öppen kommunikation skulle nog vara viktig här.
Du skriver att du alltid har velat tro på dig själv och det är en jättebra egenskap som du ska värna om. Detta att du ibland misströstar och tappar tron på dig själv så är helt normalt, speciellt för en ung människa som du. Fast vi i grunden skulle ha en stark självkänsla och kämpaglöd så kommer den att variera ”i styrka” under livet beroende på hur vi mår och omständigheterna vi lever i. Men att ha en styrka i grunden så gör att man har en bättre ”stötdämpare” då när det blir jobbigt.
Du skriver inget om var du studerar eller så men jag skulle uppmuntra dig att ta kontakt med skolans kurator eller hälsovårdare. Det är alltid bra att få prata av sig med någon utomstående och det kan hjälpa en att kunna se saker och ting i ett nytt ljus. Och försök prata med din mamma, välj ett tillfälle då ni ostört kan prata och berätta hur du känner och tänker just nu. Då det gäller ditt intresse så kunde det vara en idé att prata med någon inom föreningen som du har förtroende för, om du känner att du är motiverad att fortsätta så borde det finnas någon ledare (sakkunnig) där som kan hjälpa dig med att planera för att komma igång igen. Genom att prata kring dom här frågorna med andra så kan du få hjälp med att bena ut problemet och hur du skall göra för att komma framåt!

Lycka till och ta hand om dig!

Mvh, Camilla R-N