Rädd

Hej Rädd,

Ingen kristen kommer till himlen för att den är så (himla) bra och duktig, utan för att den har blivit förlåten. Vi gör och tänker alla dåliga saker, ingen är perfekt och alla är vi mänskor. Kristna är inte godare än andra mänskor, bara förlåtna.
Vi tänker oss ibland Gud som en sträng polis som säger att "det där får man inte göra". Men jag vill tro att Gud är mera som en förälder som alltid tycker om mej, fast jag ibland gör nåt dumt. En förälder som hjälper och fixar det när jag behöver hjälp. Sedan får jag som alla barn pröva mej fram och ibland misslyckas, för det är så man lär sig. Men en god förälder finns alltid där för mej när jag behöver det, och nån som älskar mej förlåter mej alltid när jag gjort fel.
Det är fint att du försöker vara en bättre mänska och kristen, det ska vi alltid försöka vara. Men det är också fint att ha Gud att dela alla mina tankar med, nån som redan vet allt jag tänker. Nån jag kan berätta alla tankar, också de som jag inte kan och vågar dela med nån annan. Det är aldrig synd att berätta åt Gud hur vi känner och tycker och tänker, också de mörka och farliga tankarna som vi själva är rädda för. Då kanske jag inte heller mera behöver vara rädd.

halsningar från Rune Lindblom, präst i Korsholm