Uppmärksamhets behov

Hejsan!

Tack för att du skriver så öppet om något som många faktiskt känner igen sig i men sällan vågar prata om. Det du beskriver – att du ofta vill ha uppmärksamhet och att du funderar mycket på hur andra skulle reagera om något hände dig – är inte ovanligt, speciellt inte i din ålder. Det betyder inte att något är ”fel” med dig, utan det är troligen ett tecken på att du bättre försöker förstå hur viktig du är för andra och vad du betyder i sociala relationer.

När man är i sena tonåren förändras både hjärnan och hur man tänker om sig själv väldigt mycket vartefter man blir mer och mer självmedveten. Det gör att känslor kring bekräftelse, att känna sig sedd och att vilja vara viktig för andra är starka. Om man tänker oss som djur så kan man säga att vi i det här skedet försöker hitta vår plats i flocken. Det är också vanligt att fantasin börjar dra iväg, till exempel att man tänker på scenarier som olyckor och hur andra skulle reagera på om nåt hände en. Det här gör man (oftast) inte för att man faktiskt skulle önska att något dåligt händer, utan för att man försöker känna sig trygg i att man faktiskt betyder något för människor genom att tänka sig in i hur de skulle reagera. Det kan vara hjärnans sätt att söka bekräftelse om man är osäker på sin plats i gruppen. Ett sorts tanke-experiment.

Det viktiga är att du försöker att inte vara arg på dig själv för att de här känslorna finns. Uppmärksamhetsbehov i sig är inte farligt, det är ett väldigt mänskligt behov.
Du beskriver det dock som att sättet du beter dig på för att få den här uppmärksamheten får dig att känna dig jobbig, och det låter som att detta stressar dig. Du skriver även att det kan kännas som att folk inte vill vara med dig på grund av det här. Nu vet jag ju inte vad exakt det är du gör för att dra mera uppmärksamhet till dig, och jag vet inte heller om det är sant att andra tycker det är jobbigt eller om det bara är en inre osäkerhet som får det att kännas så. Kanske det skulle vara bra att diskutera saken med dina kompisar? I alla fall för någon av dem som du litar mest på. Då får du chansen att förklara varför du ibland gör som du gör, och du får mera reda på hur de andra uppfattar det. Ibland kan det kännas skönt att få ”lägga alla kort på bordet”, och det kan stärka en kompisrelation att man vågar visa sig sårbar och ärlig, när man gör det i en lugn och trygg miljö. Det kan hända att dina behov av att få uppmärksamhet också lugnar ner sig lite om du skulle få diskutera det här med någon i gruppen, för att du i bästa fall skulle känna dig sedd.

Det kan också vara skönt att prata med skolkuratorn eller någon annan trygg vuxen. Du kan säga något enkelt som: ”Jag funderar mycket på hur andra ser mig och det gör mig osäker.” Du verkar väldigt medveten om dina tankar, och det är en styrka. Med lite hjälp att förstå varför de dyker upp och hur du kan lugna dem, brukar det kännas mycket lättare.

Det kan hjälpa i såna här situationer att jobba på sin egen självkänsla, så att du själv vet om att du är värdefull och bra, och blir bättre på att bekräfta dig själv utan att behöva lika mycket bekräftelse utifrån. HÄR har vi på Decibel sammanställt en lista om hur man kan göra det.

Ta hand om dig!

Kram, Kix