Sh

Hej,

Tack för din fråga, jättebra att du skriver in. Du är modig som vågar skriva om ditt självskedebeteende. 

Oftast meddelas självskadebeteende inte till en utomstående myndighetstjänst (t.ex. barnskyddet), utan informationen hålls mellan patienten och den professionella. Är patienten minderårig och självskadebeteendet är mycket grovt kan en psykolog eller kurator dock anse att ytterligare åtgärder krävs och därför bestämma sig för att göra en barnskyddsanmälan. Då handlar det oftast om fall där patienten kan anses vara en fara för sig själv, det vill säga att hen utsätter sitt liv för seriösa risker. Detta görs på grund av att psykologer och annan vårdpersonal har en juridisk plikt att informera barnskyddet om de misstänker att ett barns liv kan vara hotat.

I lindrigare fall är det i sin tur vanligt att psykologen/kuratorn väljer att informera patientens vårdnadshavare om självskadebeteendet om patienten är minderårig, men detta görs i allmänhet i samförstånd med patienten (att man diskuterat saken med patienten innan man kontaktar vårdnadshavare).

Det mest vanliga är dock att psykologen/kuratorn gör anmärkningar för sig själv kring självskadebeteendet för att komma ihåg vad ni har pratat om, vilket alltså innebär att självskedebeteendet nog dokumenteras, men bara för att det gör det lättare för psykologen att hjälpa dig. 

Psykologer/kuratorer frågar om eventuella självskadebeteenden för att de behöver få en tydlig bild av sina patienters sjukdomshistoria, samt för att få en helhetsbild av patientens situation. På så vis kan psykologen/kuratoren bättre förstå sina patienter och erbjuda bättre vård. Till exempel, om en patient upplever att hens självskadebeteende är ett stort problem (t.ex. väcker stark skam/ångest eller på annat sätt stör vardagen) kan det vara nödvändigt att i terapin fokusera på att bearbeta och motverka detta beteende. 

Orsakerna till varför självskadebeteendet dokumenteras i patentens journal har att göra med dokumentering av sjukdomshistoria och uppföljning. Detta underlättar vården, till exempel genom att patienten inte behöver upprepa sin sjukdomshistoria om och om igen till nya personer inom vården. Dokumentering hjälper även vårdpersonalen, samt patienten själv att följa upp hur terapin framskrider och för att blicka tillbaka till hur måendet ändras genom terapins gång.

Det är viktigt att komma ihåg att alla patientuppgifter, speciellt de som har med den mentala hälsan att göra, är så kallad känslig information och därmed mycket konfidentiellt (hemligt). Detta betyder att särskilda åtgärder görs för att försäkra att patientuppgifterna inte sprids till personer som inte behöver ta del av just den infon. Inom sjukvården i Finland är det också förbjudet att dela patient- och vårduppgifter med vårdpersonal som inte har en direkt vårdkontakt till patienten i fråga. Detta innebär också att en person som arbetar inom vården får endast läsa en patients journal om hen är direkt inblandad i patientens vård och har orsak till att ta del av viss information om patienten.

Sist, men inte minst. Du bestämmer själv vad och i vilken grad du delar med dig till din psykolog/kurator. Om du känner att det vore bra för din psykolog/kurator att veta om självskadebeteendet, eller om du känner att du gärna skulle diskutera saken med dem, rekommenderar jag att du tar upp ämnet nästa gång ni ses, eller när du träffar den nya psykologen/kuratorn. Det är oftast till en stor fördel för behandlingen att berätta om allt som sker i ens liv, eller på annat sätt är viktigt för vården. Att dela med sig om sina känslor och allt man funderar på kan också öka patientens förtroende till psykologen vilket i sin tur leder till bättre behandling och bättre behandlingsresultat. Att konstant hålla tillbaka och akta sig för att ”säga för mycket” kan i sin tur vara väldigt tungt för patienten (dig), samt ha negativa konsekvenser för terapin.

Känner du fortsättningsvis en stark oro för vad som kommer att hända om du berättar om självskadebeteendet för din psykolog/kurator, så föreslår jag att du helt enkelt frågar din psykolog/kurator vad hen gör om någon av hens patienter berättar om självskadebeteende. På så vis kan ni ha en neutral diskussion om ämnet, samt om de etiska och juridiska regler som psykologer/kuratorer måste följa. Psykologen/kuratorn kommer inte att göra en barnskyddsanmälan bara på grund av en sådan diskussion, eller skriva i din journal att du skadar dig själv om du inte faktiskt har berättat det för hen. 

Oberoende vad du bestämmer dig för att göra, så vill jag att du kommer ihåg är att din psykolog och kurator vill endast ditt bästa och är där för att hjälpa dig. Hoppas det svarade på dina frågor och att du får den hjälp du önskar dig. Ta hand om dig <3

Kram, 

Viveca