Hej!

Det låter verkligen som ett jobbigt problem. Det är synd när hjärnan vill en sak men kroppen säger stopp. Det kan vara svårt att förstå sina egna gränser och det kan kännas väldigt frustrerande. Men du är inte ensam. 

Jag kan inte veta vad det här beror på men min första gissning är att du kanske är väldigt känslig med beröring och med ditt personliga utrymme. Det är kanske därför det känns obekvämt när någon sätter sig bredvid dig eller kramar dig. Det är inte på dina villkor utan det är någon annan som tar sig friheten att invadera ditt personliga utrymme. Hur känns det när du kramar någon eller sätter dig bredvid någon på ditt eget initiativ. Alltså att du tar första steget. Känns det lättare då? I såna fall är det viktigt att du kommunicerar med din familj och dina vänner så att dom är medvetna om att du inte är bekväm med fysisk närhet och att det är något som du måste ta initiativ till själv för att det ska kännas okej. 

Man behöver aldrig krama någon om man inte vill. Man behöver heller inte sitta allt för nära någon om man inte vill men det är såklart lite svårare att kontrollera ibland. Därför skulle det vara bra att du hittade en metod för att vara mer okej med att folk sätter sig nära dig eftersom det inte alltid går att undvika. 

Det är inte konstigt att du vill ha fysisk närhet i teorin även om det i praktiken känns ganska obekvämt. Precis som med allt annat här i livet kan fysisk närhet kräva att man övar sig på det stegvis. Här är det jätteviktigt att du inte går för fort fram och slutar direkt det börjar kännas obekvämt. Tala om för människorna i din närhet att du inte är bekväm med fysisk närhet men att du vill öva på det i din egen takt. Du kan börja med att försöka sätta dig bredvid någon och försök att slappna av. Ta några riktigt djupa andetag  och om det sen känns bekvämt kan du flytta dig lite närmare personen. Med dina vänner kan du öva på vara fysisk på andra sätt än att kramas. Man kan hålla hand. Ge en luftkram utan att röra vid varandra eller sedan ge en halvkram med bara en arm. Vi människor visar kärlek på olika sätt och det är helt okej att man inte vill kramas. Du kan istället försöka hitta andra sätt att uttrycka dig på.

Det allra viktigaste är att du lär dig att förstå dina egna gränser och också respekterar dom. Om kroppen säger att något inte känns bra så måste du lyssna till den. Du har all rätt att säga att du är obekväm och be att människor respekterar dina gränser. Om man konstant utsätter kroppen för obekväma situationer kan det tyvärr göra saker och ting värre samt skapa större problem. Därför är det bra om du kan vara ärlig med dina nära och kära om vad du går igenom och hur du känner. Dom kan i sin tur fungera som ett stöd för dig och även skydda dig ifall dom märker att någon annan försöker invadera ditt personliga utrymme. 

Hoppas det här var till någon hjälp för dig!

Kram,

Rosanna