
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för att du skrev in. Jag hör att du inte mår bra just nu, och du får väldigt gärna skriva in hit igen när du behöver skriva av dig, om precis vad som helst <3
Att skriva kan hjälpa att lätta på svåra känslor, för att man får det som man känner inuti sig utanför sig för en liten stund. På samma sätt funkar det att prata med någon.
Har du någon som du kan prata med om de här jobbiga känslorna som du går och bär på? Vi människor är flockdjur, så det är inte tänkt att vi ska behöva gå och bära på tunga tankar ensamma, vi behöver varandra. Du skriver att du är trött på att ingen förstår dig, och att du inte får någon hjälp. Jag är ledsen att det har blivit så, och jag kan förstå att det måste bli väldigt tungt att känna att ingen förstår dig. Det att du skriver så, så tolkar jag också som att du försökt få hjälp? Exempelvis pratat med en psykolog, en kurator, en sjuksköterska, eller någon liknande person?
Det är bra om vi kan vara riktigt ärliga när vi pratar med de som ska hjälpa, ju mer de förstår och får insikt i vad vi går genom, desto bättre kan de rikta hjälpen. Jag skulle rekommendera att du (kanske med en förälders hjälp?) tar kontakt igen till någon typ av professionell person inom mental hälsa, och berättar om att du försökte ta självmord. Det måste tas på allvar. Du förtjänar att få finnas, och få må bra <3
När man mår riktigt dåligt så är det ganska vanligt att man också börjar tänka på döden som ett alternativt. Men det brukar inte egentligen betyda att man vill dö, utan mera vara ett tecken på att man inte orkar leva SÅSOM DET KÄNNS JUST NU. Och vet du vad, det går att ändra på UTAN att man behöver dö! Allt kan bli annorlunda. Men du måste ge det tid, och våga fortsätta prata med andra om det som du går genom. Speciellt i tonåren kan det kännas extra jobbigt, för om man har mental ohälsa och dessutom går genom tonåren samtidigt så finns det massvis med hormoner som far genom ens kropp och påverkar måendet ännu mera. Men det brukar bli stabilare med åldern, så snälla försök ta en dag i taget och håll ut.
Du säger att du äter mediciner, jag antar att det är för måendet? Jag vet inte hur länge du har ätit dem, men om du just har börjat så kan det vara att de behöver lite tid innan de funkar kemiskt som de ska i din kropp (ibland kan måendet till och med bli lite värre först innan det blir bättre, på grund av att ämnena i medicinen ska stabiliseras med kroppens egna). Men ifall du har ätit dem ett tag och de inte funkar, så ska du berätta det åt personen som skrev ut medicinen åt dig! Det kan nämligen vara att ni behöver ändra på hur stor dos du tar, eller på vilken sorts medicin du tar. Tyvärr kan det ibland vara med psykiska mediciner att man måste byta några gånger eller ändra dosen innan man hittar en sort som passar just den typen av hjärn-kemi som man själv har.
Håll ut, du kommer tacka dig själv för det en dag i framtiden när du ser tillbaka på allt det här <3
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar