idk

Hej,

det låter som att vad du upplever är ångest. Om man har ångest över något så kan det ofta kännas i kroppen, som ett tryck över bröstet eller ryggen eller som spändhet i muskler.
Det är en helt naturlig reaktion kroppen har när vi upplever ångest eller oroar oss över något men det kan bli väldigt besvärligt och kännas obehagligt när det trycker över bröstet och det känns som att man inte kan andas.

Mitt råd till dig när det gäller din ångest är att dagligen försöka få kroppen och musklerna att slappna av, det kommer också att hjälpa din hjärna att lugna ner sig och inte ha panik. Det finns massa guidade avslappningsvideor mot ångest på Youtube som kan vara till stor hjälp för att kunna slappna av. Något som också kan hjälpa är övningar för mindfullness, eller medveten närvaro och andningsövningar, det finns en massa olika sådana och allt funkar inte för alla men sådana hittar du också lätt via Youtube eller via Mieli.fi eller egenvårdsprogram för unga på Mielenterveystalo.fi.

Det låter också som att du kanske skulle må bra av att gå och prata med någon utomstående, till exempel skolkuratorn eller skolhälsovårdaren. De kan också hjälpa dig och ge dig tips för hur du bättre kan hantera din egen ångest och oro. Dysfori är en väldigt svår känsla att kämpa med och det kan vara svårt att påverka om man upplever det genom att bli felkönad av andra. Kuratorn och hälsovårdaren är menade att hjälpa dig och får inte prata med någon om det du säger utan ditt samtycke, så att du ska känna dig trygg i att dela med dig om dina känslor. Kuratorn kunde också hjälpa dig hitta hjälp för dysforin. Till exempel på  den här hemsidan https://sukupuolenosaamiskeskus.fi/kompetenscentrum_for_konsmangfald/ så kan du också hitta råd och hjälp.

När man har mycket ångest och speciellt om man upplever dysfori så kan allt bara kännas så överväldigande att det kan bli, som du skriver, svårt att sätta allt man känner i ord och prata om sakerna. Det blir helt enkelt för mycket på en gång. Då kan man till exempel testa att skriva ner allt du skulle vilja säga åt din flickvän eller din mamma och ge det till dem som ett brev och skriva att det är för svårt för dig att prata om de här sakerna högt. Det kan göra det lättare för dig att få ut allt du vill få sagt.

Det är supersvårt att kämpa med alla dessa tankar och känslor ensam, så jag skulle verkligen vilja uppmana dig att istället för att göra destruktiva saker som att "act-up" i skolan, var ärlig och berätta för någon att du behöver hjälp och hur dåligt du mår. Det är jättejobbigt att göra det men jag lovar att du kommer känna dig mycket bättre efteråt.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig på bästa vis och skickar en massa styrka och kramar! Kom ihåg att det finns människor som älskar dig och som bryr sig om dig och vill hjälpa dig att må bättre!

Kramar,
Lina
Finlandssvenska Queerpodden