Mental hälsa

Hej fina du!

Tack för din fråga. Jag tycker absolut att du ska gå och prata med någon professionell, och kanske även testa dig ifall du känner att detta illamående har pågått under en längre period. Man brukar allmänt säga att ifall en person känt sig nedstämd i över två veckor i sträck så är det dags att gå och prata med någon om det.

Det låter som att du själv känner dig öppen för att ta emot någon typ av hjälp – och det är jättejättebra! Det är det första steget för att saker ska bli bättre. Sånt här är för tungt att gå och bära på själv, och det är inte meningen heller att en människa ska behöva gå runt och bära på tunga känslor ensam. Människor är flockdjur och behöver varandra. Därför har vi också skapat ett system där man SKA få hjälp både med fysiska och psykiska besvär. Det är heller ingenting att skämmas över ifall man går exempelvis till en psykolog – lika lite som man skäms över att man måste gipsa handen om man brutit den.

Jag tycker att ditt första steg är att gå och prata med kuratorn på din skola. Hen har tystnadsplikt, och kan också hjälpa dig vidare ifall du vill boka en tid för utredning av någon eventuell diagnos. Om du inte är bekväm med att prata med kuratorn så kan du också själv boka en tid på ditt närmaste HVC, och säga att du vill prata exempelvis med en psykiatrisk sjuksköterska.

Alla de professionella som du pratar med har tystnadsplikt gällande detaljerna – men eventuellt kan också föräldrarna behöva kontaktas. Men det är i så fall något som du kan diskutera med personen som du pratar med; hur du i så fall vill att de tar upp det med föräldrarna, och hur din situation där hemma ser ut. Alla vill ju ändå att det blir på bästa vis för dig.

Kom också ihåg att din egen mentala hälsa är just precis det, DIN hälsa. Så du ska i huvudsak prioritera att ta hand om den – och inte fundera så mycket på vad andra säger, varken familj eller någon annan. På ett vis så skulle det nog vara bra om föräldrarna visste att du går och pratar med någon eftersom de då kanske får mera förståelse för dig (och var du befinner dig vilka tider, ifall du far till HVC). Men du behöver inte berätta allt åt dem ändå ifall du inte känner att det är tryggt. Bara om det känns okej för dig att berätta. Men oftast så vill nog föräldrar veta vad som händer i sina barns liv.

Men som sagt – jag tycker att du först kan ta kontakt med kuratorn och berätta att du vill ha mera hjälp plus kanske en utredning :)

Ta hand om dig! Det kommer bli annorlunda <3

Kram, Kix