Snälla hjälp

Hej vännen!

Vet du vad, ibland får man faktiskt vara lite trött. Trött på att vara sig själv, trött på sitt liv och trött på alla mål och krav och ambitioner och osäkerhet och ... ja allt. Och det är helt okej att vara trött. Det betyder inte att man mår jättedåligt och behöver psykiatrisk vård eller att man är självmordsbenägen eller något. Man är bara trött. Faktiskt, man måste ju inte vara på topp hela tiden, sprudla av lycka, vara självsäker och trygg i sig själv och sin kropp och tjat tjat tjat borde borde borde måste måste måste... Ibland får man faktiskt säga far åt h*lvete åt allt, och man får dra något gammalt över sig och ligga och gråta, bannas och sura en bra stund. Och man får nu banne mig faktiskt tycka synd om sig själv ibland också! Varför skulle man måsta vara så jäkla perfekt hela tiden??? Man FÅR vara utled och avundsjuk och besviken och bara vilja ta paus från alla de känslorna.

Trötthet går över. OM man vilar. Och vila ska man nog göra på flera plan om det ska funka. Dels kanske krypa ner under täcket och gråta ut, dels kanske tillbringa tid med att helt enkelt varva ner och låta kroppen återhämta sig (tex genom att se favoritserien hela dagen lång eller sitta och titta på havet/isen en halv dag istället för att träna häcken av sig). Och dels genom att släppa efter lite på de egna förväntningarna. Just nu bland annat tränar du så svetten lackar och skolan lider för att bli snyggare, smalare, mer som andra. Du kräver verkligen enormt av dig själv - och den understa sanningen här låter som att du med det säger åt dig själv att du inte duger som du är. När man inbillar sig att man inte duger, så tillbringar man massor av tid, energi och tankekraft på att skälla och hacka på sig själv. DET är tungt. Det är tungt att försöka hitta något slags glädje och livsgnista när någon hela tiden bråkar med en och tycker illa om en. Man fattar ju det när någon är mobbad, men om offret OCH mobbaren är man själv? Fatta hur tungt det är att leva med en inre mobbare. Så få tyst på mobbaren en stund. Det är ju bara du som kan täppa till käften på din inre mobbare.

Btw: Vad är det som skulle bli så mycket mer fantastiskt om du var smalare? På riktigt, vad är det som skulle ändras? Vi vet på basen av tex forskningsresultat att viktminskning inte gör SÅ mycket som man skulle tro för att förbättra självkänslan. Självkänslan sitter mellan öronen, inte runt midjan, så man kan gå ner i vikt massor och ändå inte bli ett dugg mer nöjd med sig själv - om inget hänt mellan öronen. Varför tror du annars att tex ätstörningar skulle existera? Man kan också ha en fantastisk självkänsla fastän man är överviktig. Forskning visar tex att de som bantar och tränar för att gå ner i vikt lyckas betydligt sämre, går ner färre kilon och går lättare upp igen, än de som rör på sig och sportar med något kul för att de njuter av det, har social samvaro där och känner sig starkare och friskare av det. Tex vad säger den där inre rösten åt dig när du tränar - har ni kul?

Du har killtycke, killar gillar dig sådan som du är just nu. Kanske skulle de gilla dig mer eller fler gilla dig om du blev smalare och snyggare - men är det säkert? Är det värt att lida så för? Är det så viktigt? Du lider nu inte brist på killar att hångla med eller chatta med, kanske finns det till och med någon som gillar dig? Hur skulle det vara att börja tro mer på dem och sluta lyssna på din inre kritiker - som ändå bara kan en sak och det är att jämföra dig med andra och få dig att förlora i jämförelsen. Det som skulle kunna bli riktigt attraktivt hos dig skulle nog vara att den där mobbaren inom dig gick och dog, så att du skulle bli mera "dig själv" och mindre hackkyckling ;)!

Så sedan när du har vilat på alla sätt och vis, så kickar du lite inre-mobbar-butt, visst! Och när hon är tyst, så fortsätter du att chatta med, titta på och flirta med de här killarna. Det visar sig nog vem av dem - om någon - som är värd att satsa på. Det visar sig nog vem du kommer att känna mera för. Det visar sig nog när ditt kärleksliv får vårkänslor. Stressa inte fram något, beslut inte något och förvänta dig inte något. Bara vila nu och så låter du händelserna ha sin gång sedan!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna