Jag har levt i ”survival mode” i flera år nu. Inte ens vuxen ännu och har redan varit sjukskriven en kortare tid för utmattning. Känner att det kan hända pånytt när som helst nu.
Stressymptomen är många. Koncentrations- och minnessvårigheter. Yrsel, huvudvärk, försämrat immunförsvar och extrem ljudkänslighet. Kraftiga sömnsvårigheter, under 5h sömn/natt. Detta endast några få saker. Dessutom har jag troligtvis en depression. Känner inte glädje för något överhuvudtaget. Utöver detta även lyckats utveckla en ätstörning och mensen nu borta (åtminstone är den nu flera veckor sen).
Livets viktigaste prov börjar nästa vecka. Studentprov. Kan inte kollapsa nu, men börjar bli allt mer rädd för det. Hur ska jag klara mig? Hur ska jag lyckas få hyfsade vitsord så jag i höst kommer in till nästa skola? Hur ska jag överleva?
Jag orkar inte mera. Allt känns för jobbigt och för mycket. Känns omöjligt att göra allt som borde göras. Gråter varje dag så överbelastad som jag är. anonym
UngInfo svarar
Hej vännen.
Först vill jag börja med att skriva att det är fint att du tog kontakt med oss. Det är viktigt att inte bli ensam, då känslorna tar över.
Det låter som att du går igenom en hel del just nu, och jag vill bara påminna dig att det är okej och att du inte är ensam. Ibland kan livet kännas tungt och svårt, och det viktigaste just då är att inte bli ensam i det. Det kommer inte alltid att kännas likadant som det känns just nu, det kommer att ändras. <3 Men just nu är det viktigt att ta itu med situationen du har. Ge inte upp hoppet och sluta inte kämpa! Du är så stark, och kom ihåg att det här är bara en period i livet just nu, det finns ett helt liv av skratt, utforskande och roligheter framför dig.
Det är också en vanlig del av livet att fråga efter hjälp och stöd. Ibland har vi perioder som är tunga, och då behöver vi få stöd. Det gäller för alla människor. I skolan finns det psykolog, kurator eller hälsovårdare som också kan ge tips och råd för hur du ska gå till väga. Ibland känner man att man inte vill prata med skolans studenthälsa, och det är också jätte okej. Men de ska kunna då hänvisa dig vidare till någon annan person som istället kan erbjuda dig stöd och hjälp. Det är viktigt att du nu får stöd och hjälp, eftersom du beskriver en hel del symptom du redan har och vi behöver få kontroll över dem.
I och med studentskrivningarna, så skulle jag uppmuntra dig att prata med studievägledaren kring det här. Diskutera tillsammans med studievägledaren kring tankarna om studentskrivningarna och se om du kan få mera stöd innan skrivningarna, som kanske kan underlätta nu tiden innan.
Sedan skulle jag också uppmuntra till att försöka få in roliga saker i din vardag. Det kan vara små saker, som exempelvis att lyssna på musik som får dig att må bra, dansa, motionera, umgås med djur, rita eller måla, skriv texter eller dikter med mera. Jag förstår att det kan kännas jobbigt eller frustrerande att jag skriver det, men genom att utsöndra endorfiner, så stöder det kroppen till välmående. Endorfiner gör att vi mår bra, och ibland behöver vi också komma ihåg att försöka göra sånt som vi faktiskt mår bra av, sånt vi faktiskt tycker om att göra. Ibland tar livets "to do" listor över, men just då är det extra viktigt att försöka klämma in aktiviteter som får oss att må bra. <3
Kom ihåg, att Ärligt talat chatten finns ifall att du behöver prata, ventilera, bolla tankar eller idéer. På chatten har vi psykologer och andra sakkunniga, som finns där för dig om du vill prata. Chatten är öppen varje vardag måndag-fredag 9-12 och 19-22. Dessutom kan du också vara i kontakt med Ätstörningscentrum dit du får 5 gånger prata gratis med en professionell. Det kan göras på distans ifall det känns svårt att göra det på plats. Krisjouren finns också, som du kan kontakta. Det skulle vara otroligt viktigt att du får en stödkontakt, och inte bli ensam i det här. Man ska inte tänka att man behöver klara det själv, för så är det inte.
Kram vännen. Kämpa på! Vi finns här för dig. <3
Mvh,
Luckan Unginfo
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar