Umm vet inte?!

Hej!

Det korta svaret på din fråga är ja, det är väldigt vanligt!

Nu har du inte utvecklat desto mera vad det är du fastnar i efteråt, men du nämner övertänkande. Det är vanligt att man i efterhand analyserar tex vad man sagt i relationer till andra, hur man uttryckt sig, hur man kunde ha formulerat sig annorlunda och även vad andra personer sagt och hur man själv tolkat det som sagts. Vår hjärna har också (tyvärr) ofta en tendens att tolka saker negativt vilket leder till att vi mår sämre.

Nu vet jag inte om det är specifikt kompisrelationer du ältar i efterhand eller om det är ditt mående överlag men det jag vet med all säkerhet är att våra tankar kan bli våra värsta fiender. Det finns ett citat som brukar cirkulera ibland som lyder ”tro inte på allt du tänker” och det ligger en stor sanning i de orden. När vi är ensamma fastnar vi ofta i negativa tankespiraler om vi inte är uppmärksamma och faktum är att många av de här spiralerna är både onödiga och osannolika. Många av dem kommer också helt automatiskt trots att det inte ligger någon sanning i dem.

Om jag skulle ge dig ett råd så är det att lära känna dina negativa tankegångar. Reflektera kring hur du tänker om dig själv och identifiera om det är några speciella tankar som återkommer. För mig har det tex kunnat se ut så här:

Situation:
En kompis hälsar inte när hon kommer mot mig i korridoren.

Tanke:
Jag har gjort något fel och hon är arg på mig.

Känsla:
Jag känner mig rädd och ledsen och det påverkar resten av dagen.

I det här exemplet finns det inget som säger att kompisen inte hälsar därför att hon är arg, det kan handla om något helt annat, som att hon gick i egna tankar. För mig, däremot, hade detta kunnat bli något som jag sedan åkte hem och analyserade sönder och mådde dåligt över. För mig har det här funnits en räddning i att ifrågasätta tanken (stämmer detta? Har jag gjort något fel, finns det något att gottgöra? Om nej, försök släppa tanken) och i bästa fall fråga rakt ut om det fanns någon orsak till att hon inte hälsade.

Genom att se på tankarna på det här sättet förlorar de sin kraft och jag har förstått att jag inte kan lita på allt det jag tänker. Övertänkande leder oss sällan någonvart och ändå går vi dit, men vi kan också varsamt leda oss själva därifrån.

Så: Hur ser ditt övertänkande ut? Exakt vad är det du tänker? Finns det situationer som triggar? Hur får tankarna dig att känna? Kan du prova på att ifrågasätta sanningshalten i dina tankar? Kan du börja öva på att byta ut tankarna så att de är snällare mot dig själv?

Kom ihåg att du är värdefull!
Kram från Angelica