
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för att du skrev in.
Hoppas du hittar tillbaka hit till ditt svar, vi har fått in mycket frågor på sistone vilket gör att man kan hamna att skrolla bakåt lite längre än normalt för att hitta sin egen fråga.
Ledsen att höra att du lider av självmordstankar, jag kan förstå att det måste vara väldigt jobbigt, och kanske även skrämmande att ha. Men vet om att du inte behöver vara ensam med de här tankarna, det ska ingen behöva vara! Har man självmordstankar så är det absolut viktigt att få prata med någon om dem. Annars hamnar man så lätt i en negativ tankeloop där man kanske inte längre ser vilka andra utvägar man har. Självmordstankar är trots allt mera ett tecken på att man inte längre vill leva sitt liv SÅSOM DET JUST NU ÄR, vilket är annorlunda från att man inte skulle vilja leva alls. Och det FINNS sätt som kan göra ens liv annorlunda än vad det JUST NU är, utan att du behöver dö! Tro mig! Men du behöver hjälp för att kunna se alternativen, man kan inte göra allt själv, och när man redan mår dåligt så har man ganska begränsat med energi eftersom den energi man har går åt till att ”bara överleva”. Så det är klart det blir tungt!
Jag skulle vilja att du exempelvis bokade tid till en psykiatrisk sjuksköterska, en läkare, eller en psykiatriker på ditt lokala HVC, så att de i sin tur kan hjälpa dig till rätt hjälp. Om du inte vet vad du ska säga när du är där, så kan du fast visa dem den här frågan som du har skrivit in? Så behöver du själv inte känna den där osäkerheten att ”hur börjar man berätta”. Ifall du jobbar så kan du också söka dig till arbetshälsovården om du har sån, eller om du studerar så kan du vända dig till studenthälsovården. Ett annat bra alternativ är också att boka tid på ungdomsstationen Klaara i Vasa.
Jag återupprepar: du ska inte lämna ensam med de här tankarna, hjälp finns till just för sånt här, och det är på inget sätt skamligt att ta hjälp av en utomstående. Om det känns som ett stort steg så tänk på att det här är deras JOBB, som de valt, och som de får betalt för.
Du kan också chatta anonymt på Ärligt Talat, eller ringa till kristelefonerna alternativt boka en tid till kriscentret Valo. På Valo är de vana vid att människor berättar att de har självmordstankar, så du behöver inte vara rädd att berätta.
Jag tycker inte du är självisk som har såna här tankar, men de är ett symptom på att du mentalt har haft för mycket för länge och nu behöver hjälp med det. Livet är värt att kämpa för, och om några år kanske du befinner dig på en helt annan plats i livet och tackar dig själv för att du gav det ännu en chans. Jag har många vänner som varit i liknande sits som du är nu, men som idag mår bra och har hittat sitt sammanhang, så det är fullt möjligt!
Jag önskar dig allt gott!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar