Våldtäkter...

Hej Fundersam!

Den där förståndiga tanten i oss skulle så gärna vilja säga nu "Men varför läser du skräckhistorier, vännen, de skrämmer bara upp dig". Och det är klart att tanterna i oss har rätt - för de har ju själva erfarenhet av liknande ;). Vi har också med skräckblandad fascination grävt ner oss i något hemskt fenomen, läst/sett en massa om ämnet, förfasat oss - och ändå inte kunnat sluta. Men efteråt varit lite mörkrädda, dragit för gardinerna och ringt mamma när vi gått hem från kompisen på kvällen. Så naturligtvis vill vi inte att unga ska göra om samma misstag som vi gjorde!

Vet du, det här kan vara en del av den där typiska fasen som de flesta tonåringar går igenom, när de plötsligt inser att de inte är odödliga, att alla kära runt dem kan bli sjuka eller dö och att faror lurar både här och där. Enligt utvecklingspsykologin är det rätt logiskt, för samtidigt som den inre drivkraften nyfikenheten och äventyrslystnaden ska driva unga personer till att ge sig ut i livet, så behövs lite försiktighet för att de där unga inte ska gå och skada sig. Det är helt enkelt en överlevnadsinstinkt vi behöver ha. Lite oro blir bara nyttigt - eftersom en del av nyfikenheten dessutom kan användas för att ta reda på mer om det vi är rädda för och därmed kan vi få kunskap om hur vi kan skydda oss.

Vi har fått massor av frågor hit till Decibel av exempelvis tjejer som blivit livrädda att de plötsligt ska ha fått cancer, som inte vill släppa iväg föräldrarna någonstans för att de oroar sig för bilolyckor, som beffarar att hjärtklappningen betyder dödligt hjärtfel osv osv osv - efter att de läst om det eller sett någon film om det eller liknande. För "idén" till oron kommer någonstans ifrån, ibland rätt slumpmässigt, och så börjar oron gro, fantasin kicka igång, och så börjar de ta reda på mera. Och nätet är fullt av skräckhistorier.

Se, folk skriver ju inte om när allt gått bra, när de tillfrisknat, klarade sig undan med en sekund eller 10 cm... eller när något hemskt helt enkelt aldrig hände dem eller deras kära. Men de skriver absolut om undantagen som bekräftar regeln, om de saftigaste, mest upprörande bitarna - ofta dels på grund av att det utgör bra läsning/lockar läsare/lockar medkännande och dels för att DE är upprörda. Folk som känner starkt skriver oftare om en viss sak än folk som känner svagt eller är neutral för samma sak. (Därför finns det också mycket mera kritik än beröm på nätet - och i verkligheten.)

Klart att våldtäkter får spaltutrymme både på nätet, i böcker, i tidskrifter, i filmer osv, för att de är upprörande! Det är en del av förklaringen till att du tycker att antalet ökat eller att man hör mer om dem numera. Men också för att vi människor är "hemligt förtjusta" i tt läsa om sådant: innerst inne gillar vi känslan av "puh, tur att det där inte hände MIG"! Och klart att sannolikheten att just man själv ska drabbas av vad det nu än är man oroar sig för är såklart yttepytteminimal rent statistiskt sett. Speciellt om man uppskrämt börjar leva så att man ska undvika faran.

Det verkar ändå inte som att antalet våldtäkter i Finland verkligen skulle öka jättemycket - men det har blivit vanligare att brottsanmäla det till polisen. Det här sägs vara dels en följd av sexualupplysningen (tex for vi ju från Decibel ut och pratade i skolorna under förra läsåret om sexuella trakasserier inklusive våldtäkt, så med tiden vet fler skillnaden mellan rätt och fel), dels en följd av den allmänna inställningen till vad som tolereras, dels en trend att börja tala om det svåra (tex mental ohälsa, sjukdomar, trauman man varit med om) och dels en följd av en lagändring 2011. Före det räknades sex med någon som inte kunde försvara sig, tex avslocknad av alkohol, bara som sexuellt utnyttjande, nu räknas det till våldtäkt/grov våldtäkt. Andra tänkbara orsaker som nämns i artiklarna nedan är att brottsligheten överlag ökar och att det är lättare att anmäla brott begångna av främlingar (speciellt utlänningar) än brott utförda av någon man känner, tex om den egna pojkvännen våldtar en. Ändå ökar också den sortens anmälningar där förövaren är känd. Igen, vi blir allt mindre benägna att tåla orättvisor, maktutövning och våld. Och så har tyvärr antalet våldtäkter där offret först drogats ökat, ofta där så kallade date-rape-drugs använts. Att alltid hålla ögonen på sin drink på krogen är nog ett viktigare råd än att inte gå hem ensam mitt i natten - statistiskt sett. Tyvärr.

http://www.mtv.fi/uutiset/rikos/artikkeli/poliisille-ilmoitettujen-raiskausten-maara-nousussa/3402820

Enligt vissa källor förekommer det extra mycket våldtäkter i Vasa - men det är inte riktigt sant (se artikeln nedanför). Det ryktet baserar sig tydligen bland annat på att det var en våldtäktshärva som nystades upp 2010 då det kom fram att en äkta man i många år våldtagit sin fru och det fallet höjde på statistiken. Österbotten har också traditionellt haft förhållandevis lite brottslighet, speciellt bland svenskspråkiga, vilket dels förklaras med "alla känner alla" (att man därför inte vågar göra något, för "vad ska grannarna säga") och dels för att vårt sociala kontaktnät gör att färre människor hamnar i en sådan livssituation att de blir kriminella. Men ju mer internationella vi blir, tex tack vare nätet, desto mer luckras det här upp. En teori vi hört är dock att sociala media faktiskt motverkar det här, att vi på sätt och vis har bättre koll på varandra numera och ryktena sprids snabbare - myyycket snabbare.

http://www.mtv.fi/uutiset/rikos/artikkeli/vaasassa-poliisin-tietoon-eniten-raiskauksia-katso-kuntasi-tilanne/3404616

Slutligen angående det där att vara ute sent om kvällen: Det är nog mera en gammal myt att "alla" våldtäkter sker på allmän plats (tex i en park), nattetid och mellan främlingar. Typ att en mörk/mörkklädd man hoppar fram ur en buske och våldtar en berusad, lättklädd tjej. Det är bara 1/10 våldtäkter där offret och förövaren inte känner varandra, det är alltså 10 gånger så vanligt att de träffats samma kväll, redan känner varandra lite eller en längre tid, flirtat eller haft på g, är ihop, har varit ihop eller till och med gifta med varandra. Det i särklass vanligaste stället för våldtäkter är också antingen offrets eller förövarens eget hem. Visst händer de här av-en-främling-i-en-öde-park-våldtäkterna också, men framförallt smälls de upp som nyheter i media och det är nog därför det hörs så mycket om dem. Ingen tidning skriver om "Kvinna våldtagen för 39:onde gången av sin äkta man sedan 19 år" eller "Tjej gick hem med kille från krogen men ångrade sig och han fattade inte vinken".

Nå, summa summarum: kanske din rädsla är överdriven - statistiskt sett åtminstone - men kanske samtidigt förståelig. Försök dock att inte låta den övermanna dig och börja påverka ditt liv långt förbi vanlig försiktighet och överlevnadsinstinkt. Utmana inte ödet, men låt den inte begränsa ditt liv heller. Att bli paranoid är att låta den ta för mycket kontroll över ens liv - men som med allt annat så lönar det sig inte att försöka eliminera all fara (alltså tex aldrig vara på stan efter kl 18 på kvällen). Lär dig hellre självförsvar, hitta knep som en vass nyckel i handen, tala i telefon medan du går eller välj smartare rutter/fixa skjuts på förhand, ta vara på dina vänner också så att de inte utsätter sig för risker, sup dig aldrig så full eller ta aldrig droger så att du inte har kontroll över situationen osv osv osv. 

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna