Hej decibel jag ha funderat länge på detta men jag vet int vad ja ska göra jag undrar om jag har någon slaks ätstörning eller något liknande, jag tränar minst två gånger i veckan men tycker endå inte att jag är tillräckligt smal.

Jag vet inte hur man sätter in en tampong, och jag vågar inte heller.Och kan man inte få en sjukdom?.

Jag är nu 17 år och jag har 2 centimeters pilli Jag har inte hår på den ännu finns det frön som man kan plantera i den så att det växer hår.

Min snopp är 3cm lång :(.

Hej! Jag är en 17-årig kille och jaghar haft en stor blåsa eller nåt liknande uppe i gommen, och jag har haft den där i snart 1.5 månader (det är inte p.g.

Hej! Hur lång tid tar det i genomsnitt för ägglosningen och mensen att komma igång när man slutar äta p-piller?.

Varför måste man och prata för att få p-piller? Är det inte enklare att man får recept och får hämta från apoteket!? Vad ska man göra om man inte har tid att gå o prata, ska man vara utan då?.

Hej! Jag känner mig jätte sen med min pubertet fast jag vet att man får det i olika tider, känner mig dock onormal när alla i omklädningsrummet pratar om mens mm.

Varför den är liten bajskorv.

Hejsan.Har en fundering jag gärna skulle vilja bolla med er (ni gör ett otroligt jobb! <3).Det handlar om kroppen och utseendet.Min kropp har förändrats mycket under senaste åren.Från mjuk och lite knubbig till spinkig och nästan sjuklig till nu frisk och stark och mjuk.Fastän jag vet att jag och min kropp numera är hälsosammare (menar ur ett fysiskt och psykist perspektiv, tänker inte ur ett matperspektiv i denna stund) så kommer jag på mig själv att sakna min tidigare kroppsform.Jag mådde skit under den perioden, ingen aptit, ont hela tiden, värk, psykisk ohälsa m.m.Orkade ingenting på gymmet eller annars heller och min kropp lixom krympte.Kläder blev för lösa osv.Såg ut som en vandrande blek och livlös kopia av mig själv.Idag lyfter jag tyngre vikter än någonsing, mår hyfsat okej i perioder, och lärt mig någorlunda hantera min psykiska ohälsa.Jag har såklart blivit större och starkare med det, och det är då tankarna kommer om min tidigare kropp.Den som kunde ha de mindre jeansen utan problem.Vet att kroppen kommer förändras under livet, men varför är det så svårt att vara glad för hur det är nu? Vet ju att den kropp jag har nu är ett tecken på mer välmående.Skulle aldrig tänka illa om mina vänners kroppsförändringar, men mina egna är svåra att se på med kärleksfulla ögon.Några tips? Hoppas i alla fall att om någon annan läst ända hit ska hen veta att hen är fin som den är.