Kär i en kille flera 1000 km bort

Hej Iola!

Äsch ja, jag kan leva mig in i hur det känns. Men tyvärr finns det ju inget magiskt sätt för mig att ta bort din olycka och smärta. Den hör till, lika mycket som lyckan och njutningen när man är kär. Allt jag kan göra är att prata lite allmänt om olycklig kärlek, re-bounds och annat vanligt inom kärlekslivet. Välj de saker du tycker stämmer in på dig, skit i resten - vi är ju sist och slutligen alla olika, så fastän folk "vanligtvis" beter sig enligt vissa mönster när det kommer till kärlek, så är inte en kärlekshistoria exakt lik en annan.

Du har ändå relativt nyligen kommit ur en betydande relation - fast igen, who am I to say vad som är betydande eller inte, igen, det är ju olika och man kan exempelvis inte bedöma hur viktig en relation var för en människa på basen av hur länge relationen höll. Men min tanke var ändå att det kan ta tid att komma över och förbi, sörja, behandla, avsluta och gå vidare. Då är det väl inte så konstigt att man för ett tag stöter bort potentiella kärlekshistorier, att du inte har haft lust att bli kär? Man måste få ta den tid det tar att hitta sig själv igen och lära sig leva sitt liv utan den där människan i det.

För olika människor tar det olika länge - men det kan också finnas de som inte vill, utan som genast kastar sig in i nya förhållanden, tyligare eller djupare. För att få njuta av nyförälskelsen igen (den är ju beroendeframkallande för vissa), för att slippa vara ensamma, för att ta igen förlorad tid, för att förbättra självkänslan genom andras uppskattning... Re-bound, alltså. En ersättare, eller flera. Att hitta en ny, men som man ändå inte innerst inne menar allvar med, kan också vara ett sätt att liksom öva sig på att bli kär igen. Pröva på ett relativt tryggt sätt för att se om man börjar bli redo igen. Kanske bevisa för sig själv att man nog vågar och vill älska igen. Kanske i just den här, kanske i någon annan så småningom. 

Sett ur den synvinkeln kanske den här semesterkillen du träffade till och med var riktigt lämplig som re-bound: det kunde inte bli allvar på grund av avståndet och tidsbegränsningen, miljön och omständigheterna var väldigt romantiska, inga löften gavs att bryta, nyförälskelsen hölls intensiv under den korta tid ni träffades och nu får du ha kvar drömbilden av honom (inte verklighetsbilden, som skulle ha kommit fram så småningom när nyförälskelsen svalnade, läs mer om detta sedan under Parförhållandet -> Kärleken). Men kanske det alltså bara var en riktigt bra re-bound, precis vad du behövde? Du blev sedd, du blev uppskattad och du liksom "vaknade" igen - klart att du vill ha tillbaka det. Fast det satte igång alla förälskelsehormoner i hjärnan och nu har du abstinensbesvär eftersom inputen är strypt, du får inge mer av det där ljuvliga han gav.

Oavsett hur djupt eller ytligt, långt eller kort, sannolikt eller osannolikt osv så är det aldrig kul när kärleken inte är möjlig, inte besvaras eller helt enkelt inte har en framtid. Det gör exempelvis inte mindre ont bara för att man nog visste att det skulle gå så här redan när det började, när man lät förälskelsen strömma till och flöda fritt. Man tänker inte logiskt när man är förälskad - det finns tom medicinska resultat om att framloben (förnuftshjärnan) delvis slås ut av de starka impulserna från bakhuvudet (känslohjärnan) när man är kär. Fast inte vet jag om det hjälper att höra att man fungerar lite som en rökare som försöker sluta röka när man är olyckligt kär. Det tar den tid det tar innan känslorna lugnar ner sig och man kan nog inte så mycket annat än att ha tålamod med sig själv. Det där förgrymmade "tiden läker alla sår" är tyvärr alldeles sant, hur klyschigt det än låter. 

Man ska såklart dock inte göra det hela värre för sig själv, dra ut på smärtan, hålla liv i känslorna och hoppet. En rökare ska inte tänka på tobak, drömma om hur gott det skulle smaka, hitta tusen saker med det rökfria livet som är skit och trist, försöka tänka ut sätt att smyga sig till eller ursäkta ett bloss till... Likaså måste du försöka kontrollera din egen hjärna och dina tankar nu ett tag framöver. Aktivt försöka sluta tänka på honom och på avsaknaden av allt du skulle vilja ha. Göra ditt liv här och nu så fullkomligt som möjligt. Jag menar inte perfekt, inte direkt ens lyckligt, utan mera innehållsrikt. Meningsfullt. Intressant av både små och stora, svåra och roliga saker. Lev!

Tids nog kommer ny kärlek in i ditt liv. På gott och ont. Jag läste just Mia Törnbloms bok "Hur svårt kan det vara?" där hon tar exemplet att om en person är 80% lycklig, men tror att om hen skulle finna kärleken skulle hen bli 90% lycklig, så kommer hen att bli besviken. För visst kommer delar som gör en lyckligare i och med kärleken, men också oro, rädslor, kompromisser, konflikter och annat i och med kärleken som drar ner på procenten.

Ibland behöver man sparka sig själv i rumpan och säga "ryck upp dig", ibland behöver man ha självmedlidande - och det är svårt att hitta balans. Men det går, det ÄR något man lär sig av erfarenhet och tid. Så ge dig själv så pass mycket respekt att du låter dig själv vara människa <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott