Kära men kan inte ha varandra 2

Hej igen och tack för ditt svar!
Jag ville fortsätta berätta lite mer och öppna upp situationen ytterligare, mest bara för att ha någon att prata med om detta :)

Somsagt har han tjej, hon e 24 och dom har varit tsm i typ ett halvår, de bor en timme från varandra (vi bor ca 15min) och han har också berättat hur det är jobbigt, han gillar henne mycket men de har stora kulturskillnader (hon e från huvudstaden i ukraina, vi är från en liten by i österbotten) t.ex. vill hon inte lära sig svenska trots att hon bott här i typ 3 år nu, hon har inte körkort vilket innebär att han typ måste hämta och köra hem henne, hon gillar inte hans hund so e typ som ett barn till han haha. Hon är inte heller särkillt intresserad i att lära känna hans vänner och tycker t.ex. killen ska betala och planera allt. Han har berättar bl.a att dessa saker e jobbiga. Dom träffas typ bara på veckosluten för hon tycker ”det är för stressigt” då de båda jobbar, han säger att det ibland känns som att dom bara dejtar och inte är ihop. Kort sagt är dom inte på en jätte djup nivå verkar det som. Han har berättat för mig att han är missnöjd med var han är i livet då det kommer till kärleken och vill hitta ”den rätta” han säger också att han kanske försökt tvinga fram något bara för att han vill det så mycket. Jag tycker det är jätte känsliga grejer han berättar för mig, han säger själv att han inte vet varför, bara att jag är så himla mogen för min ålder och förstår honom.

Då det kommer till mina kompisar är det nog ingen idé att ens nämna detta för dom, jag skulle aldrig våga det heller. De har sedan början bestämt att han är ”konstig” och dom skulle nog flippa om de visste hur mycket vi pratar med varandra. Men, dom förstår ju inte, han öppnar ju inte upp för vemsomhelst och för dom verkar det bara som att han e jävla konstig kille som umgås med yngre tjejer och har en jätte random flickvän typ

Realistiskt vet jag att det knappast skulle funka mellan oss, jag menar jag går på gymnasiet och han jobbar heltid som chef på ett företag. Mina föreldrar skulle heller aldrig acceptera det, I alla fall inte de närmaste 5-10 åren.

Dessutom är det en lite skrämmande tanke, jag har aldrig haft pojkvän eller varit intim me nån på de sättet. Det är för att jag har ribban så ”högt” och inte vill ha någon ytlig osäker kille som inte har något djupare och mer intressant. Men ja, han är ju fortfarande mycket mer erfaren än jag då det kommer till den fronten.

Det är bara jätte konstigt, vi liksom dras till varandra och berättar jätte mycker för varandra som ingen annan vet om oss. Det känns fel att ljuga och hålla tyst om det men samtidigt kan vi inte låta bli, det är ju inte alltid heller deep talk utan vi har också skitkul ihop, han e jätte rolig.
Jag vet att det inte lönar sig att ”vänta” på någon bara för ett ”kanske” men just nu är jag i en sån extremt svår situation där han är allt jag ser. Jag har aldrig träffat en kille som är så mogen å känslig och verkligen kan prata om svåra saker, han skojar lixom inte bort allt eller blir tyst. Han är sig själv, han lossas lixom inte va nån runt ”killarna” å så, det är så himla fint med honom tycker jag. Jag hittar inte såna killar i min ålder, ja, dom finns inte.

Jag vet inte, det är jätte jobbigt, vi har lixom gått för långt redan i detta. Det känns som att det inte finns någon ”bra” utväg.

Vad tycker du nu då du hört lite mer? Vill helst bara ha en utomståendes syn på allt. nån som känner för mycket