Kärlek

Hej!

Det här var en bra fråga: hur vet man egentligen vad man känner för någon? Jag kan försöka hjälpa dig lite på traven - även om det bara är du själv som vet om mina gissningar och allmänna teorier stämmer in på dig - och bolla runt det här med kärlek-vänskap-förälskelse-kär-svalnande känslor osv. Kanske blir du lite klokare av det...

... eller kanske inte. Se, vi människor är ganska så fokuserade idag på att sätta namn på saker och ting. Vi skulle helst sätta allt möjligt i olika prydligt avgränsade fack. Vi skulle gärna sätta stämplar på olika människotyper ("han är sportig, hon är troende, han är en player, hon är duktig i skolan osv) och vi har övat på att exempelvis sätta ord på vad vi vill och vad vi har för mål. Men att sätta ord på känslor är betydligt svårare, hur hårt vi än försöker. Det är sällan så svartvitt som enbart kärlek eller enbart vänskap. Och inte finns det någon ON/OFF-knapp heller. Ändå försöker vi förtvivlat ofta få ordning på exakt vad det egentligen är vi känner.

Kanske inbillar vi oss att bara vi vet vad känslan heter som vi känner, så vet vi automatiskt vad vi borde göra åt den? Typ om man är kär, så ska man försöka bli ihop, om man är kompisar, så får man inte tänka romantiskt om den människan eller känna lust till honom.

Men som sagt, ganska ofta består vårt känsloliv av en enda soppa. Som om alla känslorna vore ingredienser; buljong, morot, salt, kött... och tillsammans smakar det i en sekund på ett visst sätt. In nästa kanske något händer som får oss att lägga till mera potatis och så smakar det annorlunda igen.

Äh, det var kanske inte värdens bästa jämförelse. En drink med olika typer av alkohol, juicer, bär, is osv kanske vore bättre, men vi ska ju inte tala alkohol med unga, eller hur ;) :D. Poängen är i alla fall:

Måste man kunna urskilja de olika känslorna?

Måste man göra något åt dem? När blir en känsla så stark att den går före alla andra? Är vi skyldiga att göra saker bara för att vi känner på ett visst sätt, tex fråga chans om vi är kära?

Kan känslor vara rätt eller fel? Äkta eller oäkta?

Egentligen: varför vill du veta vad du känner för den här killen? Vad avgör det om du känner mera si eller så?

Sedan en detalj om förälskelse och kärlek överlag: man kan inte vara nyförälskad för evigt, det är kemiskt omöjligt för hjärnan. Se, när man är nykär, så frigörs vissa hormoner och signalsubstanser i hjärnan (dopamin, noradrenalin, serotonin, oxcytocin och så vidare) som gör en liksom hög, berusad - vissa av dem påminner faktiskt om amfetamin. Men efter ett tag lugnar det ner sig, normaliserar sig, förälskelsen svalnar. Det är då det avgörs om man 1) slutar vara kär i just den människan (kanske gör slut, eller som du verkar ha blivit, mera vän med människan istället), 2) blir besviken och vill ha något mer, 3) utvecklar relationen till stadig och hållbar kärlek eller 4) får abstinensbesvär (om man är olyckligt kär). Du kan läsa mera om det här sedan när du är klar med ditt svar här under Information -> Kärlek -> Förälskelse vs kärlek. Men kanske det du skrev, "Kan de va att jag aldrig sluta gilla honom o bara int känner mina känslor så starkt och att ja har blivi van" är just det här?

Den vanligaste missen människor brukar göra i det här skedet är att tro att om känslorna svalnar, så betyder det att de är döda. Men det är bara NYförälskelsen, det rosaskimrande himlastormande sväva-på-moln-stadiet. Det kan ske mycket efter det om det så vill. Eller så svalnar det kanske bara för att blomma upp i något senare skede igen. Det är lättare att bli kär i någon man en gång redan varit kär, i alla fall jämfört med att bli kär i en främling. Men det kommer inte heller att kännas exakt likadant som förra gången. Fast det betyder inte heller att det är sämre, mer oäkta. Det är bara en annan form av kärlek och den kan bli lika viktig och djup som den som inte hade någon paus emellan. Kärlek mellan vänner har också sin speciella "smak" och kan många gånger visa sig betydligt mer hållbar och djup än kärlek vid första ögonkastet eller kärlek som varit väldigt himlastormande rosaskimrande i början. Vännen känner man ju, vet att man trivs tillsammans med, har mycket gemensamt med osv - alla bra egenskaper som grund i ett förhållande.

Hm... Om du inte måste veta exakt just nu vad du känner, kan du ge dig själv lite tid och tålamod? Kanske det visar sig med tiden var ni har varandra och vad ni känner för varandra? Huvudsaken är kanske att han finns i ditt liv och berikar det? Vän är absolut inte fy skam ;)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott