Mamma tjatar hela tiden om pojkvänner och min attityd till killar

Hej,

Jag kan förstå att det blir jobbigt om din mamma håller på och tjatar om killar och kärlek och förlorade chanser mm. Hon menar väl, det måste du förstå, hon älskar dig och vill ditt bästa. Men ibland kan det bli för mycket av det goda ;)  Jag tror att det skulle vara bra om ni tog ett snack med din mamma. Om det känns jobbigt för dig att säga att du är bi, behöver du inte säga det, men du borde nog säga att du inte tycker det känns bra att hon är på dig om det här hela tiden. Säg att du vet att hon menar väl och allt det där, men att du nog kommer att hinna med kärleken fast du inte stressar fram något nu ögona böj. Hon vill säkert att du ska hitta ditt livs käslek tidigare än vad hon gjorde men det finns inget rätt eller fel, det finns ingen magisk gräns för i vilken ålder man borde ha hittat någon. Kärleken finns med under hela vårt liv, ska vi hoppas. Men under vissa perioder så är det så mycket annat som känns viktigare och då måste vi få ta det lugnare på kärleksfronten utan att någon blir tjatig över det. Försök säg på ett snällt sätt till din mamma att du nog säkert kommer att hitta någon då det är så dags, men att just nu vill du fokusera på andra saker. Dessutom brukar det aldrig bli lyckat med kärlek/förhållanden som stressas fram. Det blir bättre om man låter saker å ting hända i sinomtid.

Du skriver att du inte tror att du kommer bli lyckligare av en kille, det är en mycket viktig point. Man ska inte panik bli tillsammans med någon bara för att det hör till, eller för att alla andra osv man ska utgå från hur man mår som bäst själv. Du ska fokusera på att du ska ha det så bra som möjligt, är det sen ensam eller med en kille eller med en tjej, det får framtiden utvisa.

Nu kommer jag att låta som en gammal mommo ;) Men du är ännu så ung, du har all tid i världen att hitta din själsfrände, du har inte bråttom någonstans, eller hur? Vi är alla olika, endel söker och hittar sin älskling redan i högstadiet och en annan kanske inte ens söker men träffar plötsligt sin partner först senare i livet. Inget är mera rätt eller fel än det andra, huvudsaken att vi känner oss glada, nöjda och tillfreds med livet. Jag känner massor med vuxna och till och med äldre personer som levt ensamma hela sitt liv och varit glada och nöjda för det, de har fyllt sina liv med andra saker som varit viktiga för dem.

Du verkar ju ändå ha haft på gång med någon flera gånger, men så har det runnit ut i sanden, det har väl inte varit meningen att just ni två just då skulle vara tillsammans. Men såklart får man lite "leidon" av att försöka och försöka och så blir det bara sk*t, jag tror det är bättre att inte förska och söka så mycket utan man försöker leva och njuta av nuet och så ser man vad som händer. Och precis som du skriver, vem vill vara en desperat typ som dyker ner på allt och alla :)

Jag tycker du har en sund och bra inställning till livet och käleken överlag, du låter väldigt mogen och tillfreds med ditt liv. Det är jätte bra, fortsätt så, låt inte din mamma stressa dig till något som du kommer må dåligt av fast hon helt säkert gör det av kärlek.

Hoppas att du får henne att förstå att du kommer att hinna vad som helst ännu i livet, det är långt till 100 <3

Många kramar från ungdomsinformatören Sanna

Här kommer mera svar till dig:

Hej!

Ibland vill föräldrar involveras i sina tonåringars liv och då kan de fråga frågor som berör partners, fastän man har eller inte. Det kan vara mycket störande. Du kan försöka säga åt din mamma att du berättar när det är aktuellt för någon partner och när du känner att du faktiskt har nåt att berätta.
Angående bisexualiteten tycker jag inte att du behöver berätta heller om det inte känns aktuellt eller något som du vill göra. Om du själv inte har bråttom med förhållanden och kärlek, så är det inget som heller behöver vara brådskande. Om det är så att det skulle komma upp på tals om bisexualitet och du känner att du kanske skulle vilja säga något, kan du t.ex. säga att det alltid inte måste handla om en kille, det kan också handla om en tjej för att öppna diskussionen.
Man kan ju inte veta hur någon annan tänker, så det behöver inte alls vara så att de killar som har varit intresserad av dig tänker att du skulle vara ointresserad eller något sådant. Det är aldrig så svartvitt med känslor. Du kommer inte att vara ensam bara för att du inte är tillsammans med någon där du är nu eller om ett år eller så, det betyder inte att man aldrig kommer att hitta någon. Om du redan har gett killar chansen bevisar det till lika att du är villig att försöka. För de flesta går kärlek och dejtande i perioder. Emellanåt känner man att man vill försöka hitta någon och ibland, kanske mest efter att någon annan sårat en, känner man att man vill vara för sig själv och fokusera på annat som studier eller hobbyer. Man ska inte heller bli tillsammans med någon bara för att göra någon annan nöjd, för det är inte heller rättvist mot den som man är tillsammans med.
Att du blir olycklig av kärlek är enligt mig en ganska naturlig känsla. Det är svårt att vara tillsammans med någon och ibland kan man ha dåliga erfarenheter av att vara kär, t.ex. om man är olyckligt kär i någon som inte är tillgänglig. Men det betyder inte att det alltid är så och att kärlek överlag inte skulle kunna vara något bra. Det att du vill fokusera på studier är inte heller något som är en dum idé och det betyder inte heller att den ena utesluter den andra i framtiden.
Du behöver absolut inte jaga efter någon bara för att du inte har hållit hand eller kysst någon. Det är så ibland. Som jag tidigare skrev, gör inget för någon annans skull, utom din egen, annars kan det i sig självt bli en besvikelse om du gör det bara för att göra det, och var är charmen i det?
Det är inget fel på att vilja vara själv. Om du vill vara ensam ett tag eller för alltid så är det väl ditt val, eller hur? Kom bara ihåg, bara för att det inte har gått vägen med kärleken de gånger du har provat och vågat betyder det inte heller att det alltid kommer att gå åt skogen. Jag tror att när det är dags, så går det, man behöver inte ha bråttom med något sådant och attityder och sådant förändras i samband med att man blir äldre, eller efter olika erfarenheter i livet. Det kanske känns enklare att fokusera på kärlek efter studentskrivningarna eller ännu senare. Det är inget man kan veta nu och det är inget som någon annan kan veta eller bestämma för dig.
När den rätta kommer så lägger du ner den tid du vill och kan på denne, oavsett om det är en kille eller en tjej. Det är ingen som kan bestämma över dina känslor förutom du och du behöver aldrig ha bråttom med kärlek för någon annans skull än din egen.

Hälsar ungdomsledarna Julia och Hanna