Svartsjuka.

Hejsan, du kommer att få ett svar från en av våra experter.

Kram ungdomsinformatören Sanna

Hejsan!

Det Du lägger fingret på är ett väldigt vanligt gissel, som inte alls är roligt för den som drabbas. Hur lite vi än skulle vilja vara svartsjuka hör det ändå till människans natur och fallenhet att utveckla sådana känslor i vissa situationer. Svartsjukan drabbar de flesta åtminstone någon gång i livet, men som tur finns det olika saker vi kan göra för att motarbeta den.

Du berättar att ni umgåtts mycket och att han kan företa sig saker som du inte är vidare förtjust i, om jag förstår dig rätt. Det är fullt förståeligt att du känner som du gör, fastän du vet att ni älskar varandra och att det är det väsentliga. Av stor betydelse är också att han behandlar Dig så att Du känner att han har Dig i omtanke, och jag tror att om du skulle prata med honom om saken skulle han mycket möjligt kunna komma Dig till mötes i frågan. När man är ihop också älskar varandra är man ett team som ska blåsa åt samma håll - Man vill varandra bara väl och är beredd att turvis jämkas och formas om lite i situationer där man är av olika åsikt, alternativt acceptera samt respektera att här tycker vi olika.

Ett förhållande bygger på en stadig grund i form av tillit, engagemang, uppriktighet och hänsyn. Därför är det så viktigt att kommunicera med varandra - Är det något som partnern gör som svider till i hjärtat är det jättebra för att inte säga viktigt att prata och framföra saken i ödmjuka ordalag som "Jag upplever att ..., jag känner att ..." istället för att offensivt säga "DU gör alltid och aldrig si och så". En vänlig diskussion om hur Du känner får honom att se Din sida i saken, och får honom förhoppningsvis att i framtiden ta Dina känslor i beaktande. Sedan kan du också försiktigt utreda vad som ligger bakom hans chattande med andra tjejer, är det annars bara för att han tycker det är kul att ha kompisar att skriva med eller så. Så kanske du kan få lugn i den saken, om du vet att det inte betyder något, eller att han förstår din syn i saken och begränsar den aktiviteten till att hållas inom ramar som passar er. Jag antar att det inte förhåller sig så i detta fall, men det är alltid bra att göra en själviakttagelse och fundera om Du också gör något motsvarande som han kan känna sig svartsjuk på. I så fall uppstår där en slags bågspänning som ni båda upprätthåller, och som löses med att ni båda tar ett steg bakåt och tillmötesgår varandras önskningar.

När det kommer till din svartsjuka, kunde du fundera närmare på den ifall den är ett tecken på att din personliga gräns för vad som är okej har överskridits, eller om det är fråga om en överdriven och obefogad känsla. Det som ni kan ha stor nytta av är att tillsammans diskutera er fram till vad ni båda tycker är okej och vad inte i ett förhållande. Gemensamma spelregler bidrar till att man vet var man har varandra, inte minst värderingsmässigt. I olika förhållanden kan gränsen återfinnas på olika ställen och vad just Ni vill är det som fungerar i Ert fall. Ju mera man kommunicerar, med ett öppet förhållningssätt där man lyssnar till varandras åsikter och motiv bakom med målsättningen att förstå, desto närmare kommer man varandra.

Det positiva med svartsjuka är att vi märker hur mycket vi uppskattar och älskar den andra. Så länge svartsjukan inte går till överdrift kan jag tänka mig att han till och med är smickrad av att du bryr dig så mycket om honom. Svartsjuka kan också komma och gå i perioder, ibland är vi känsligare, särskilt om vi har ett emotionellt bagage betingat med liknande händelser. Som snabb förstahjälp fungerar distraktion också bra, börja syssla med något annat då svartsjukan slår till, grabba tag i en tidning och läs, jogga en sväng eller gör något annat som du gillar.

Tankens kraft är enorm, och enligt vad vi tänker kommer vi att känna och må. Irrelevant svartsjuka åthjälps just med att avbryta de nedbrytande tankarna och ersätta dem med konstruktiva meningar. Inom terapin kallas det till en negativ inre dialog, som man ska förändra till en stärkande istället. Tänk och skriv också gärna ned till pappers vad du brukar tänka, och byt ut allt destruktivt, t.ex. "Usch vad hemskt, jag blir så svartsjuk" till "Jag är toppen och han älskar mig - Det är det enda som har någon betydelse". Hjärnan är en mästare på att tro på vad vi säger till oss själva. Enligt flera undersökningar känner hjärnan ingen skillnad mellan tanken och realiteten, så det vi säger åt oss själva blir i längden sant för oss. Människan tänker ungefär 60 000 tankar varje dag, varav största delen är tankar vi tänkt förut, så det är viktigt att försöka hålla det i huvudet återkommande temat positivt. Jag tänkte också ta upp lite om varseblivningscirkeln för att ytterligare belysa hur viktig vår attityd är.

Hjärnan tror alltså på vad man upprepar för sig själv tillräckligt många gånger. På samma sätt fungerar denna varseblivningscirkel, det vill säga att det du tror på kommer du att söka bevis för i omgivningen för att det ska stöda din tidigare uppfattning. T.ex. den svartsjuka pojkvännen hittar överallt signaler som ger anledning till oro, ser undertexter i flickvännens vänliga blick till andra och liknande, samtidigt som han omedvetet förbiser alla motsatta tecken med orsaker till att vara lugn. Detta resulterar i en ändlös cirkel av än mer oro som föder letandet av än mer bevis, som i sin tur matar oron ytterligare. Därför är det så viktigt att ifrågasätta ett negativt förhållningssätt i syfte att kontrollera huruvida det har någon verklig grund eller ej. Med detta vill jag åskådliggöra hur lättförvrängda våra huvuden är - Menar absolut inte anspela på att din svartsjuka är irrelevant eller tvärtom, för den definieras enligt Dina egna gränser.

Det viktiga här som jag vill få sagt är att du analyserar dina egna behov och önskningar, och prioriterar vad som är det viktigaste för dig. Därtill skulle det vara oerhört bra om du känner att du kan prata med din pojkvän om saken, för där tror jag att många förståelsens dörrar kan öppnas. Han kanske går omkring utan en aning om vad Du upplever och vill. Och kanske han inte håller sitt egenhändiga supande (gillar Du det inte är det i mitt tycke som främst medmänniska, men också som terapeut, att detta absolut är en sådan aktivitet du kan och får hålla på din åsikt om. Dock håller vi min personliga, underordnade åsikt utanför, för nu är det Dig, dina värderingar och Ditt liv det handlar om) som så viktigt och mer än gärna förändrar stilen så det hädanefter känns bättre för Dig.

Sammanfattningsvis vill jag uppmuntra dig att känna efter, prata och tänka rättvisa tankar mot dig själv. Du kommer att klara det fint oberoende ska du se!

Upplyftande tankar och hälsningar från
Annica Wahrman