Träffa mitt ex..

Hej igen Rädd!

Oj vet du, vår första tanke är: men måste du verkligen träffa honom? Måste ni alls ta en fika före skolan börjar? Måste ni alls känna efter hur ni känner för varandra? Eller är det att försöka väcka något till liv som kanske faktiskt var meningen att somna bort för alltid? Du skriver att du börjar ha kommit över honom - och även om det säkert skulle kännas skönt ifall han plötsligt hade fått känslor för dig igen, så kanske det i det här skedet kanske handlar mer om trygghet i det kända och förflutna, kanske lite om stolthet (jag var inte värdelös i alla fall), kanske om att hålla liv i hoppet med konstgjord andning, kanske om ensamhet ifall du inte träffat någon annan stjärna under sommaren... Kanske du bara hade hakat upp dig på att ni hade bestämt att ni skulle träffas i slutet av sommaren, men så har världen gått vidare och du med den... och nu kanske det egentligen inte finns orsak att träffas?

Vi tror tyvärr inte heller att hans känslor för dig så där plötsligt av sig själv skulle ha vaknat till liv - hur skulle de ha kunnat det om ni inte ens sett varandra? Visst händer det att vissa börjar tänka på ett ex igen efter ett tag, men då är det sällan själva personen man verkligen saknar, utan mera kanske det man hade tillsammans, som närhet, samhörighet, helgplaner och gemensamma skämt och smeknamn. Och det är saker som man kan få av en ny person, en ny kärlek, eller hur. Men i brist på en sådan är det ofta enklare att tänka tillbaka på det man haft, det man är bekant med, än på något okänt nytt. Så man kanske drivhusodlar fram känslor för exet som egentligen skulle vara dödfödda ute i naturen? Det är liksom lättare att bli kär i någon man redan varit kär i. Men i majoriteten av fallen så kommer det inte att lyckas på andra (eller tredje eller fjärde) försöket. Oftast har orsakerna till att det tog slut inte försvunnit när/om man försöker igen och sällan förblir de ihop, de som en gång gjorde slut.

Klart, nu spekulerar vi bara, vi VET inte hur det kommer att gå. Vi kan bara utgående från vår egen erfarenhet, vänners erfarenhet och från lite relationspsykologi vi läst gissa att oddsen för att ni två ska leva lyckliga tillsammans för resten av era liv är rätt dåliga. Undantag finns och kärleksmirakel kan ske, men vi skulle inte vara snälla ifall vi hjälpte dig att hålla liv vid ett hopp vi inte tror på. Bättre då att du "prove us wrong", eller hur? Så kanske du inte behöver ringa och stämma träff med honom - och han kan ju ringa om han vill träffa dig? Å andra sidan kanske du kunde få ett avslut ifall du träffade honom. Ifall ni tog en fika och ni konstaterade att inget hänt på er front, annat än att allt svalnat ytterligare, så behöver du kanske inte lägga tankekraft och hjärtutrymme på honom längre? Fast har han eventuellt på gång med en annan tjej dessutom så kanske han inte ens vill träffas - eller träffas bara för att han lovat, inte för din skull?

Det kan kännas bittert att ge upp hoppet. Det kan kännas skrämmande att då liksom lämna ensam hängandes i luften utan löften om att nästa kärlek väntar bakom hörnet. Det kan också kännas väldigt befriande, som om man själv fick makten över sitt liv igen och som om man öppnat upp för alla nya möjligheter. Men som sagt, vi kan ha helt fel om allt de här dåliga oddsen - och då blir vi bara glada om du berättar sedan att är ni superlyckligt kära i varandra igen ;).

Hälsar ungdomsinformatörerna Sanna och Liselott