Vet inte vad han känner

Hej vännen!

Kanske det redan hänt massor under den här skolveckan sedan du skickade åt oss? Kanske vi inte ens skulle behöva svara, för att ni hittat varandra igen? Jo, för tecknen du skrev om verkade så positiva, så det är kanske faktiskt möjligt att de ledde till något bra :) Eller så stampar ni på samma ställe ännu och du behöver svaret? Vi kan ju alltid hoppas att det i alla fall inte blivit värre. Se, det kan ju ändra så snabbt när man är kär. Ett pyttelitet tecken på att känslorna kanske skulle kunna vara besvarade, och så svävar man på rosa moln igen. Eller så får man ett pyttelitet tecken på att han kanske inte är så intresserad i alla fall. Typ att han inte ser åt ens håll eller inte svarar på ens meddelanden. Och så tror man att han hatar en och att detta är världens undergång. Det är svårt att försöka övertyga sig själv om att det nog bara var slumpen som gjorde att han inte mötte ens blick just denna gång, eller att han kanske inte svarar för att han är på fotisträningar. Svårt när man är kär i alla fall - det är ofta som om man liksom tappat allt förnuft och istället överreagerar, övertolkar och överdriver allt. Helt normalt, om än besvärligt.

Dessutom är det vanligt att motpartne fungerar precis lika irrationellt, ologiskt och svartvitt. Är han kär är han kanske lika känslig som du för minsta tecken från dig. Och säkert minst lika blyg. Och lika orolig att han helt ska ha missförstått dina signaler och att du egentligen bara skrattar åt honom bakom hans rygg. Som sagt, man är inte alls logisk när man är intresserad av någon.

Som jag redan skrev, så tycker jag att tecknen du skrev om verkar mycket lovande. Man kollar ju inte ofta på någon man inte bryr sig om, eller hur? Och vill man absolut inte uppmuntra någons känslor, så ser man nu verkligen till att inte kolla alls. Så ja, positivt. Nu kanske det bara gäller för dig att visa ännu tydligare tecken på att ja, han skulle vara välkommen om han försökte något mer än bara allmänt alldagligt chattande. Helst av allt skulle du såklart ta ett redigt steg framåt och stöta på honom, flirta med honom. Kanske till och med säga vad du känner för honom. Skäääk, nä, det vågar du säkert inte. Eller...? Kanske du faktiskt skulle hitta det där modet inom dig och ta för dig av chanserna som du har inom räckhåll? Vad ÄR på riktigt det värsta som kan hända. Jo, klart du överlever det! Kärlek har inte dödat någon hittills. Inte på senare år i alla fall. Ingen har dött när de upplevt att de skämt ut sig. Ingen ungdom har dött av brustet hjärta i Österbotten på läänge! På allvar: det är INTE så farligt som du tror.

Däremot är det väldigt givande att försöka ta chanserna, ta sitt öde i egna händer, LEVA lite. Fastän det skulle skita sig kapitalt, så vet du i alla fall att du är en modig och stark människa som inte sitter på din rumpa och väntar på att livet ska trilla ner i famnen på dig. Självkänslan växer faktiskt av att våga göra sådana här saker, fastän det kan vara svårt att tro. Nästa gång du står inför en liknande chans, så vet du att du gjort detsamma en gång förr - och överlevde! Samma känsla kan du till och med använda när du ska hoppa från 5-meters i simhallen, hålla föredrag för klassen eller gå på sommarjobbsarbetsintervju. "Vågade jag säga åt den där ena killen vad jag kände för honom, så vågar jag nog det här också!"

Så go for it, som man säger på oren österbottniska! Ta chansen. Exakt vad du gör spelar faktiskt sist och slutligen ingen roll. Det är inte orden du säger som kommer att få honom på fall, utan det är 1) att du vågar säga det där som han eventuellt nog skulle vilja att du skulle säga, eftersom han troligen är för blyg och 2) ditt leende, din charm, din utstrålning - alla de där sakerna som han ju redan en gång blivit så förtjust i att han ville bli ihop med dig. Gräv fram dina bästa sidor igen och visa dem åt honom. Påminn honom om varför du är en sådan fantastisk tjej! Och det är rätt enkelt sist och slutligen, alltså, inget du behöver ett manus med de rätta orden för. Bara blurta ut det som kommer naturligt!

Vi håller tummarna för dig - och skriv jättegärna in sedan och berätta hur det gick :) <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott