Är jag lesbisk??

Hej Kazzo,

Min första tanke är att inte anta att alla som är kristna/troende skulle ha något emot sexuella minoriteter, det är en ganska stor generalisering som inte alltid stämmer. Att människor är troende är inte något som skulle hindra för att vara okej med att någon är av annan sexuell läggning.

Angående din familj så vet jag inte hur er situation ser ut, i den betydelsen att jag inte vet hur de skulle reagera på något sådant. Det kan vara en idé att försöka lyfta upp det på ett smidigt sätt, att prata högt om det. Jag menar alltså inte att du ska komma ut bara så där, utan att du kan ta upp det vid middagsbordet eller något sådant. Prata generellt om sexuella minoriteter, prata om något som har med sexuella minoriteter att göra och kolla lite hurudana reaktioner du får. Samma råd skulle jag ge angående dina vänner också. Prata om det vid lunchen i skolan, ta upp det på någon rast, i samband med prat om relationer eller så, kanske det skulle funka?  Om du öppnar upp ämnet, lite tvingar dem att prata om det. Förhoppningsvis får du spontana reaktioner på så sätt och då vet du lite hurudan tankegång som finns. Om du tar upp det flera gånger med samma personer så börjar du dessutom höra hurudana äkta värderingar kring saken de har.

Personligen, tycker jag inte att det är viktigt att du kommer ut i skolan. Det gör du som du vill. Jag tycker inte att du behöver tänka att du skulle komma ut för hela skolan, utan att du kommer ut för dig själv, i den takt du själv anser passar dig. Huruvida elever i din skola reagerar kan du varken styra eller ställa. Det ända du kan göra då, är att stå på dig. Så kom ihåg, du kommer ut för din egen del, inte för någon annans, inte för skolan, inte för din familj, utan när det är bekvämt för dig och när det känns att det är dags – för dig.

När det är dags och du kommer ut för de som du vill och någon reagerar på ett negativt sätt, så kan det vara skäl att komma ihåg, att någon kan bli överraskad, men det ger dem inte någon orsak att vara idioter förstås. Men det som du har gått och grubblat över ett tag kommer kanske som en chock för dem och tar lite tid att komma över, så låt det sjunka in. Om det kommer negativa reaktioner, låt dem förstå att det inte är någon fas, att det inte är något du kan välja bort och framför allt: Du är inte något mindre dig själv än vad du tidigare har varit, tvärtom.

Lycka till!
-Julle