Kan inte sluta äta

Hej Anonym!

Vännen, det här låter inte alls bra! Du visar flera tydliga tecken på ätstörningstankar och ätstörningsbeteende i din fråga. Just tex ångesten och det dåliga samvetet du talar om är de tydligaste tecknen på att allt inte står rätt till. Och rent konkret, att först försöka hårdbanta (ja, att bara äta kikärtor eller broccoli är verkligen hårdbantning, inte normalkost) och sedan äter massor med gott är tydligt ätstörningsbeteende - och väldigt logiskt med tanke på hur kroppen fungerar. Se, den första dagen får du ett radikalt näringsunderskott, du har fått i dig på tok för lite energi. Då blir naturligtvis kroppen bokstavligen livrädd för svält, så den sätter igång en ordentlig hunger efter snabb energi, så att du ska "äta ikapp" och inte lämna på minus.

Din kropp är smartare än förståndet ibland, den förstår att den behöver en viss mängd näring varje dag både för att leva normalt (så att exempelvis mensen fungerar normalt), för att röra på sig OCH för att utvecklas. Du är troligen mitt i puberteten ännu, och då behöver kroppen en massa extra för att utveckla exempelvis hjärnans funktioner - hjärnan kan bara tillgodogöra sig olika fetter, den kan exempelvis inte använda socker som bränsle. Och den enda signal kroppen kan ge en att den fått för lite näring är just hunger och sug efter fett och sött, som snabbt ger energi som den kan använda för överlevnaden.

Det ironiska med att försöka hårdbanta här är ju att kroppen lär sig snabbt att oj, närsomhelst blir det svälttider igen, så bäst att lagra så mycket som möjligt av den näring man får in. Så att emellanåt svälta sig själv och emellanåt hetsäta så som du gör nu, så får bara motsatt effekt, att kroppen lagrar så mycket den kan i fettvävnaderna för att överleva en ny dag. Du behöver istället äta 5-6 måltider per dag med ordentligt med sådant som ger långvarig energi, som fullkornsbröd, och de fetter som hjärnan behöver, som tex ur fisk och nötter. Hur du borde äta kan du få hjälp med av en kostrådgivare, så se om det finns någon sådan i din kommun. Näringsterapeuter finns också i större kommuner/städer och i sjukvårdsdistrikt.

Men vi är ändå oroliga för de ätstörda tankar du visar i din fråga. Kunde du snälla berätta om dem för någon som kan hjälpa dig att gå igenom dem, urskilja dem från mera sunda tankar om kropp och mat? Hur är det med dina föräldrar, kan du prata med dem? Eller har ni möjlighet att gå till någon ungdomsmottagning, skolsjukvård eller kommunal vård ännu innan semestertider.? Det skulle vara väldigt viktigt att du tog tag i de här tankarna innan de växer sig riktigt stora och allvarliga och tar över hela ditt liv, blir en sjukdom?

Vi förstår att tanken på att ta tag i ätstörningstankarna och stoppa dem kan ta emot, speciellt om du tycker att de haft effekt och att du gått ner i vikt eller känner kontroll över ditt liv. Men det är tyvärr ett led i sjukdomen det också, att man blir så fäst vid ätstörningstankarna att ens tanken på att sluta med dem skrämmer. Om du nu sitter och säger inombords att det visst inte är något fel på dig, att du ju ändå äter och att du inte alls känner någon ångest, så är det tyvärr bara bevis på motsatsen - och att det är allvarligt. Vi förstår att du inte vill höra ord som hetsätning och ätstörning, men om allt är okej borde det ju inte vara något problem att gå och prata med någon professionell eller med dina föräldrar om din relation till mat och din kropp, eller hur?

Så gå och prata med någon nu, okej? Lova!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Alexandra