Vill inte vara hemma

Hej,

Tack för din text.

Tråkigt att höra att du inte känner dig hemma i ditt hem just nu, hemmet är det stället vi absolut ska få känna oss trygga i. Fint att du känner att du är som hemma då du umgås med dina kompisar, kompisar är också viktiga.

Det är förståeligt att du just nu känner att du inte vill prata med någon eller söka hjälp, för att det känns som att det skulle göra situationen värre. Ibland kan vi vara rädda för vad det kommer leda till då vi öppnar upp oss för någon annan, en kompis/släkting eller professionell. Men kom ihåg, att de professionella som jobbar t.ex. för barn och ungas bästa (skolans kurator och -psykolog, terapeuter, socialen med mera) finns till just för att stödja barn och unga, och hela familjen vid behov. Ibland kan situationen vara så i en familj att det kan behövas utomstående som kommer in och stödjer familjen, för att alla familjemedlemmar ska få må bra. Det kan t.ex. handla om samtal som hålls enskilt med arbetare från socialen och de enskilda familjemedlemmarna, och sedan samtal som hålls med arbetaren och hela familjen. Ingen familjemedlem ska behöva känna sig påhoppad av de andra familjemedlemmarna, eller känna att man behöver skada sig själv för att må bra i en besvärlig situation. Alla ska få känna sig sedda och hörda i sitt eget hem, också barn och ungdomar.

Det är inte rätt av dina förädlar att håna dina kompisar och jag kan förstå att du blir nedstämd av att höra sådant. Har du försökt prata med dina föräldrar om hur det får dig att känna då de hånar dina kompisar? Du har all rätt att prata om det med dem. Har du någon släkting eller annan närstående som du känner dig trygg med och som du skulle våga prata om din hemmasituation med? Även om de inte direkt kan hjälpa dig att komma bättre överens med dina föräldrar, så kan det vara bra att fler vet om hur du mår och känner dig där hemma.

Fast det kan kännas jobbigt eller skrämmande att ta kontakt med någon i elevvården på din skola, så kan det vara skönt att t.ex. sitta ned och prata med skolans kurator/psykolog. De finns till för din skull, lyssna på dig då du vill prata och inte döma dig för vad du berättar. De har också tystnadsplikt, vilket betyder att det som sägs mellan er stannar mellan er två. Kuratorn/psykologen kan också hjälpa dig att få mera stöd, t.ex. få kontakt med en terapeut/psykoterapeut utanför skolan. Du kan också ta kontakt med chattarna Ärligt talat på www.arligttalat.fi och www.sekasin.fi/sv/ . De som svarar i chatten har också tystnadsplikt, och du får vara helt anonym i chattarna. Även

om de inte kan hjälpa dig direkt med att du är osams med dina föräldrar, så finns de till för att lyssna på dig och stödja dig på alla sätt de kan.

Kom ihåg att du inte är ensam, och att du har rätt att må bra.

Hälsningar
Lovisa