Är det mitt fel?

Hejsan!

Jag gissar utgående frågans tema att du nyligen ställde in en lite annan fråga om ungefär samma sak? Jag har gett ett svar på den, ur en lite annan vinkel än det här svaret, så jag vill att du går och läser det också :) Om du bläddrar bakåt bland ”frågor och svar” så hittar du din andra fråga.

Jag tror nog att det är som du säger, att kompisen fått reda på att du råkat säga för mycket i misstag, eller åtminstone misstänker att du gjort det. Det skulle i alla fall förklara varför hon beter sig så här, även om vi ju inte kan veta säkert. Ifall du vill säkerställa att hon vet det du är rädd att hon vet, så kan du ju också kolla det med personen som kanske berättat för henne. Alltså fråga om han sagt det åt henne.

Men det som du nu främst behöver göra är att be henne om förlåtelse. Det vet jag att du vet, eftersom du själv skriver det, så det är ju bra att du är beredd att ta ansvar för saken :) Det är moget av dig, saker blir oftast bara värre om man ignorerar dem eller försöker skylla ifrån sig.

Det som gör situationen svårare är ju ifall hon ignorerar dig när du försöker ta kontakt. Antagligen för att hon är både arg och ledsen, eftersom hon kanske känner att du svikit hennes förtroende (om hon fått reda på det alltså). Och kanske hon inte heller vet hur hon ska ta det till tals, så hon bara undviker det hela (det kan ju också vara en orsak varför hon är hemma från skolan). Det bästa skulle vara om du kan träffa henne i helg för att personligen be om ursäkt och berätta din sida av saken, berätta hur det blev som det blev, och att du sagt saker vidare i misstag för att du inte tänkte på det utan bara ville hjälpa till, men efteråt förstod att du gjort fel. Det är viktigt här att du försöker att inte skylla på någon, utan säga som det är och visa att du verkligen, verkligen ångrar dig. Berätta åt henne hur mycket hon betyder för dig som vän, och att du nu är rädd att förlora henne och mår dåligt över det. Hon kommer antagligen vara arg, men som sagt, det blir inte bättre heller av att dra ut på det här. Ni kommer antagligen båda två behöva tid för att tänka igenom det som hänt.

Kanske du kan prova ringa åt henne först och fråga om hon vill träffas? Om hon då säger nej, så kan du prova att per telefon berätta åt henne att du tror du gjort bort dig och fråga om hon är arg på dig. Ifall hon inte svarar alls kanske du kan bara fara till hennes i alla fall, ifall ni är så bra kompisar att det känns bekvämt att göra det? Jag tror nämligen det skulle vara jättebra att ni fick detta upprett nu under helgen, så att ni inte sen bara ser varandra på måndag i skolan och det då känns konstigt och ångestfyllt.

Men, sen ska vi förstås också komma ihåg att det inte alls är säkert att det är det här som hon undviker dig för. Det kan också vara nåt helt annat. Men oavsett tror jag att du vinner på att sätta korten på bordet i det här fallet!

Jag hoppas det reder upp sig snart, det låter som en väldigt jobbig situation och jag förstår att du har svårt att låta bli att tänka på det. Jag hoppas också att du försöker hitta någon utomstående att prata med om det här? Så du inte själv behöver gå runt och må dåligt över det.

Kom ihåg att också ta hand om dig själv så gott det går! Det känns superjobbigt det här just nu, men med tiden kommer nog saker bli bättre, på ett eller annat sätt <3

Kram, Kix