En kompis

Hej!

Förlåt, förlåt att du fått vänta lite på svar, här är sådan rusning på frågor just nu - över 200 st på 2½ vecka! Men nu ska vi svara - fast kommentaren av "En tjej" här nedanför säger det mesta vi vill säga (fast kort och bestämt ;))!

Ofta är det här med mobbning rätt komplicerat, det finns ganska ofta en massa bakom som liksom orsakar mobbningen fastän man kanske inte så där i tankarna direkt vet varför. Visst kan det vara så enkelt som att personkemin (hur man kommer överens med någon, passar ihop, tex har man bra personkemi med någon vill man i regel gärna bli kompis med den människan) inte alls funkar. Ibland är det som om en viss person skulle "stryka en mothårs", man bara stör sig på den människan fastän man inte riktigt kan lägga fingret på varför den personen är så... fel. Men varför man faktiskt börjar retas eller jävlas eller frysa ut den människan brukar rätt ofta ha underliggande orsaker. Skulle allt i ens eget liv vara helt okej, så skulle man nog orka med den människan trots att han är irriterande, man skulle kanske bara strunta i det. Men ibland kanske man bara inte kan låta den människan vara ifred.

Då kan det till exempel bero på att man egentligen är irriterad på något helt annat, något man inte kan göra något åt, och så låter man det gå ut över ett lämpligt "offer" istället. Eller så är man ledsen för något, tex något hemma eller med andra kompisar, eller arg eller känner att man behöver något som man inte får, som uppmärksamhet eller beröm eller något. Det kan vara svårt att medvetet inse vad som ligger och gnager en i hjärtat och som gör att man försöker få utlopp för det på något annat sätt. Andra sätt att få ut det som man håller inne kanske skulle vara att sparkas och slå, skrika åt morsan, förstöra, lyssna på hetsig musik, smälla i dörrar...

Ett annat exempel på vad som kan göra att man börjar mobba någon är gruppdynamiken, alltså tex hur en skolklass fungerar. Säg att det tex brukar finnas en ledare eller ett "tuffare" gäng i en klass/årskurs, och också "hackkycklingar", sådana som får ta skit av de som vill vara tuffare eller mera populära eller med i gänget. I vissa grupper av människor finns det en rangordning på vem som är på toppen och vem som är på botten och de som är där mittemellan kanske försöker hacka ner på de/den i botten för att själv få bättre status. För vissa handlar det här hackandet om att det faktiskt kan kännas lite skönt att vara elak mot någon, att få makt över någon. För vissa kan det till och med vara så att de är rädda att det är just de som skulle mobbas om det inte fanns en annan, ännu sorgligare typ, som blev mobbningsoffret istället.

Och så kan man hamna in i ett visst beteendemönster, alltså göra likadant igen och igen, och inte riktigt veta hur man slutar. Kanske man en gång sade något elakt - och så var det plötsligt svårt att inte vara elak nästa gång när man träffade samma typ. Och ju fler gånger man är elak, desto svårare kan det kännas att bryta mönstret och vara snäll istället. Så där enkelt uttryckt. Ibland kan det dåliga samvetet göra så att man bara fortsätter på samma spår istället för att stoppa sig själv - eller till och med säga förlåt.

Så varför mobbar du? Ser du själv någon bakgrundsorsak till det? Det måste kanske inte finnas någon orsak, men det skadar inte att försöka studera sig själv och kanske bli lite klokare på hur man själv fungerar. Huvudsaken är ändå att du slutar mobbar.

För DESSUTOM så smittar mobbning, så att om en mobbar så hakar oftast andra också på och börjar mobba samma person de också. Eller hejar på mobbaren. Eller åtminstone står tysta och då är det ju som om de skulle godkänna mobbningen. Visst, många av dem är rädda för att själva bli mobbade om de säger till, men hursomhelst, så kan den mobbades rykte bli förstört av att en typ mobbar och andra får höra om det.

Att bli mobbad kan sätta djupa spår och ärr i hjärtat hos en person och det kan påverka hela den personens liv hela livet ut. Personen kan få allt sämre självförtroende av mobbningen och självförtroende behöver man ju för så väldigt mycket här i livet. Att gå omkring och må dåligt dag ut och dag in för att man blir mobbad gör ju hela livet sämre, som om mobbningen skulle färga hela livet grått. Men om den mobbade slutar bli mobbad, och framförallt om mobbaren erkänner att han/hon mobbat och till och med ber om ursäkt åt den mobbade, så kan hela livet bli ljusare och reda upp sig för den mobbade. Ett förlåt kan faktiskt spela enormt stor roll för hur resten av den mobbades liv kommer att se ut.

Så vi skulle önska att du inte bara slutade mobba utan till och med sade till den här killen att du ångrar dig. Tänk på att vi alla kan göra dumheter, alla kan vi vara elaka eller göra misstag, ingen är perfekt! Men det som gör oss till "stora" människor är när vi kan erkänna att vi gjort fel, be om ursäkt och förändra oss. Skulle inte människor klara det så skulle mänskligheten vara kvar på stenåldern. Du har tagit ett stoooort steg redan mot att bli mer mogen och förståndig eftersom du erkänner för oss att du gjort det här dumma och ber om hjälp för att sluta. Stor guldstjärna åt dig! Nu ska du bara stå för vad du gjort mot den här killen också. Vi vet att det säkert känns jobbigt och kanske gör ont i ditt hjärta nu också, men försök att göra det rätta. Det kommer att kännas värt det och du kommer att må bättre efteråt, ha mindre dåligt samvete. Ni måste inte bli vänner efteråt om du inte klarar det, men försök att åtminstone vara neutral mot honom.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lina