Ensam

Hej! <3
Det du beskriver är något många känner igen sig i, och det kan göra riktigt ont. När man börjar känna att kompisar inte vill vara med en längre, kan tankarna lätt dra iväg och man kan börja känna sig ensam eller orolig, eller som att man gjort något fel men inte vet vad (väldigt förvirrande känsla).

Situationer som kan få det att kännas så kan till exempel vara om någon plötsligt skriver/snappar med en på ett annorlunda sätt (exempelvis mer sällan?), eller om någon verkar undvika att vara runt en. Då är det lätt att tänka att det är ens fel, eller att vänskapen håller på att ta slut. Men ganska ofta handlar det om sånt som inte har med dig att göra – kanske glömmer personen, blir upptagen, eller vet inte hur den ska svara just då. Ibland kan det också vara att den andra personen inte mår så bra, eller har en dålig dag, och att detta går ut på hela omgivningen (och du råkar finnas med i den omgivningen).

Du kan prova att prata med en av kompisarna du litar mest på. Du behöver inte säga allt, men du kan säga något i stil med “jag har känt mig lite utanför på sistone, har jag missat något?” Då får du en chans att förstå vad som händer, och ger andra en chans att förklara ifall det faktiskt finns någonting bakom det hela. Men ifall du väljer att ta upp det med någon – försök att tänka på att inte låta anklagande, då kan den andra personen gå i ”försvarsläge” och det blir sällan en bra diskussion då. Du kan till och med säga högt att du inte anklagar nån för nåt, att det bara är något som du har känt, och att du undrar om det finns någon sanning i det eller inte. Ibland blir saker värre i vårt huvud när vi bara funderar på saker för oss själva, och vi inte har några tydliga svar, så det kan på ett vis vara skönt att veta oavsett vad svaret är.

Ett annat sätt du kan få mera info om situationen, utan att fråga på ett så direkt sätt som ovan, är att fråga en vän exempelvis ”Är allt okej med dig? Jag tycker du har verkat lite frånvarande på sista tiden?” (med egna ord förstås). Då kommer frågan mera som en oro för dem (för ibland börjar ju folk bete sig annorlunda för att de inte mår så bra), men du kanske också får info på köpet som säger något om de saker som du oroat dig för.

Du kan också prata med en vuxen du litar på om känslan av ensamhet. Det kan vara en förälder, skolkurator, ungdomsledare eller någon annan. Du ska inte behöva bära sånt här helt själv.

Och viktigt att minnas: att du känner dig ensam betyder inte alltid att du är ensam eller att folk inte bryr sig om dig. Relationer i er ålder kan ibland kännas förvirrande, men de kan också ändras snabbt igen åt ett bra håll!

Jag hoppas ju att dina vänner bara har varit lite tröttare än vanligt (det är ju höst och skolan har hållit på en stund vilket kan göra folk trötta) och att de därför kanske inte har varit lika närvarande vänner som de brukar vara, och att det inte är för att de utesluter dig på flit. Men OM det skulle visa sig att de fortsätter glida bort från dig så vill jag nu i tid påminna om att det i så fall inte är ditt fel!! I din ålder är det ganska vanligt att kompisrelationer ändrar, vissa som man varit nära med blir mindre nära och sen kommer det in nya människor i ens liv istället. Men som sagt – jag hoppas att det inte är fallet, utan att dina vänner bara är lite trötta överlag just nu.

Om du vill skriva igen och berätta mer så lyssnar vi gärna! :)

Kram, Kix