ensam, eller??

Hej!

Det var ett bra beslut att skriva hit, vännen! Nu ska vi se om vi har några råd och tröst att ge dig! Vi har slått våra kloka (?) huvuden ihop och nu har vi så mycket vi vill säga dig att vi knappt vet var vi ska börja ;)

Men nåja, here goes: Det här med ensamhet är inte något man kan definiera - det är en KÄNSLA! Och ingen kan bestämma hur man ska känna eller om man har rätt att vara det! Om man är ensam eller inte bestäms inte av hur många vänner man har, hur nära de är eller ens av hur många vänner man har på Facebook. Det är en sinnesstämning som man kan ha oavsett. I engelskan så syns det så mycket tydligare, för de skiljer mellan "alone" och "lonely". Lonely är att känna sig ensam - och det kan man mycket väl göra i ett rum fullt av vänner. Men att vara alone behöver inte alls vara något negativt. Det kan till och med vara något man måste lära sig att vara. Alltför många är nästan beroende av att ha folk omkring sig hela tiden och kan bli nästan desperata om de måste vara hemma en lördagskväll och inte får vara ute med kompisarna. Att lära sig att faktiskt sitta hemma ensam i lugn och ro en lördagskväll och TRIVAS i sitt eget sällskap är svårt för väldigt många! Dels kan det vara ett beroende och dels kan det vara så enkelt att de inte riktigt kan vara sig själva med sig själva, för de vet inte riktigt vem de är utan att spegla sig i andras ögon. Förstod du, det där var lite luddigt förklarat...

Frågan är kanske mera varför du känner dig så ensam, trots att du säger att du nog har vänner att vara med? får vi komma med en gissning? Är det månne så att du saknar någon speciell vän, en "egen" vän? Någon som håller dig på första plats framför alla andra, någon som är lojal mot just dig, någon som längtar efter dig när du är hemma från skolan en dag? Det är också helt narurligt! Alla vill vi vara speciella för någon, oavsett om det är en bästis eller en pojkvän. Kanske är det ett helt mänskligt drag, och kanske är det just därför som speciellt tjejer så gärna vill ha bästisar. Någon som är bäst och närmast och som förstår en bäst och som man bäst kan vara sig själv tillsammans med? Nå, bästisar växer inte på träd, det går inte att bara gå ut och plocka en bästis åt sig. Visst händer det att två människor träffas och ögonblickligen "finner" varandra som själsfränder. Men den här typen av människor dyker upp under de mest oväntade och underliga tillfällen under livet, inte på beställning. Sådan vänskap förtjänar man oftast istället under en längre tid, den växer fram.

Så du känner dig ensam just nu. Och det FÅR du, du är helt berättigad till den känslan. Det är vår åsikt! Du ska inte alls behöva "låtsas" inför dina vänner och vara glad fastän du inte känner dig glad just då! Man ska inte behöva vara på topp hela tiden! Och kanske så ska man inte låtsas vara något som man inte är. För hur duktig "skådespelare" man än är, så skiner det igenom. Folk känner nog när man inte är sig själv, när man inte riktigt kan slappna av tillsammans med dem. Det blir lite som en osynlig glasvägg, som faktiskt kan hålla dem på armlängds avstånd. Och de känner på sig när man bara vill vara dem till lags utan att kräva något själv. Så var inte så rädd för att kräva något av dem (tex är ett krav att visa sig ledsen om man är ledsen). För det att du kräver betyder också att du tar hänsyn till dig själv, du behöver något för att må bra och det är liksom att visa respekt för sig själv. Man vet sitt eget värde! Att sluta spela teater kan alltså innebära släppa in folk närmare på livet.

Jo, det är en chanstagning och du kan bli besviken på folk någon gång. Att plötsligt bli de allra såtaste kära vänner över en natt är inte heller en självklarhet. Men ändå, om du inte släpper in någon så har ingen en chans att slippa in heller! Att visa dig sårbar och behövande kan också göra att en vän du har redan nu får en chans att hjälpa dig och i hennes ögon börja betyda något för dig! Så se dig omkring dig, både bland de du redan umgås med och bland människorna på din årskurs och bland helt främmande människor. "Främlingar är vänner du inte känner ännu" och liknande, du vet.

Ännu fler tips på hur man kan skaffa sig vänner har vi här på Decibel under Information->Relationer->Vänskap och kompisar! läs igenom tipsen där och använd din egen fantasi! Försök att vidga dina vyer och vidga ditt hjärta! Din bästis kan vänta om hörnet utan att du vet om det! Det handlar om att ha en öppne inställning och ge folk chanser att lära känna en (och inte bara bilden av en)!

Hoppas det här var till någon hjälp för dig! Men som sagt, att känna sig ensam är ingen sjukdom, det är inget som ska behöva definiera dig som person. För ensamhet är en känsla och hur man känner sig kan ändras på en sekund om man så vill!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna