Förlåta

Hejsan!

Tack för din intressanta fråga, ämnena som du pratar om kan kännas svåra för många att hantera (även för vuxna).

Förlåtelse är inte så lätt – och ibland kan det svåraste vara att förlåta sig själv trots att man förlåter andra! Man kanske känner att man har gjort nåt dumt, eller betett sig på ett sätt som går emot ens värderingar och moral. Man önskar att man kunde ta tillbaka det man gjort. Men grejen är ju att ALLA gör misstag, också man själv. Ingen är perfekt, ALLA felar vi ibland. Det är en del av att vara människa. Om man inte gjorde nåt fel ibland skulle man ju vara en robot, och ärligt talat skulle livet nog antagligen bli rätt tråkigt om man visste att saker alltid skulle gå bra och inget skulle gå snett. Det må vara lite av en kliché – men det är från våra misstag som vi får de största lärdomarna.

Vi människor är dessutom rätt känslostyrda varelser och ibland tar exempelvis våra rädslor över vilket gör att vi kan göra eller säga ogenomtänkta saker. Ett exempel på en rädsla som kan få en att göra dumma grejer är exempelvis rädslan för att inte passa in om man inte gör eller säger saker på ett visst vis. Den rädslan kan ibland få en att försöka manipulera sin omgivning, exempelvis genom att prata illa om nån eller berätta sånt som man inte skulle få säga, kanske för att framstå som lite bättre själv. Kanske var det nåt sånt som hände i ditt fall..? Jag vet inte, men vet att sånt lätt kan hända. 

Jag tror personligen att bästa sättet att agera när det kommer fram att man gjort något fel är att helt enkelt ta ansvar för misstaget, äga det, och be om ursäkt. Vill den andra personen ha en förklaring så kan man ge en förklaring på varför det blev som det blev. Det man absolut inte ska göra är att neka till att man gjort nåt dumt, eller skylla på någon annan. Det gör saken oftast värre. Men det låter som att du tagit ansvar och att ni har haft en diskussion om det som gick snett, eftersom du säger att de förlät dig! Så det är ju jättebra! I mina öron låter det som att du/ni har hanterat situationen väldigt moget på det viset, som har diskuterat genom det som hänt fastän såna diskussioner sällan är roliga att ha.

Det du nu kan göra är att fundera på vad du kan ta med dig för lärdomar av det här. Exempelvis att försöka vara mera medveten om att det du säger är sånt som du sen kan stå för.
Men försök att tro på de andra när de säger att de förlåter dig. Om de sagt det, så då är det så. Och jag tror inte de heller skulle vilja att du gick runt och mådde dåligt av det här, när de redan har gett sitt förlåtande. De är ju dina vänner så jag tror nog att de vill ditt bästa, att du ska må bra! Det jag kan rekommendera dig att göra om det här fortsätter att plåga dig, är att ta upp det med dem igen. Berätta att du inte kan släppa att du gjort så här, och att det ännu känns jobbigt för dig och att du tänker på det ofta. Att prata om saken med dem som det rör brukar hjälpa. Och försök att inte vara så hård mot dig själv, förlåt dig själv så som du skulle förlåta en nära kompis när hen visar ånger! Som sagt, vi är bara människor, vi gör fel ibland <3

Hoppas du slipper grubbla på detta snart!
Kram, Kix